När du väl blivit statsminister måste du statsministra
När jag var tjugotre år gammal sökte jag till juristprogrammet i Uppsala.
Jag har nog aldrig velat bli jurist och det närmaste jag har kommit ämnet är under tiden på estetiska programmet då jag såg Irma La Douce i vilken en bonde säger ”Vi håller också på med juridik, du vet: djur i diken och sådant.”
Det var gissningsvis en vacker eftermiddag i maj när jag kom hem till ett antagningsbrev på hallmattan.
Jag hade kommit in! Vilken grej! Att ha varit med om. Jag ville inte gå juristlinjen och jag kan ha varit lite gravid, så en flytt till Uppsala var inte aktuell.
Jag ville inte gå, jag ville bara se om det skulle gå.
I onsdags läste jag en ledartext av Anders Lindberg om hur handlingsförlamad Ulf Kristersson verkar vara. I chatten som följde ställde en läsare den välbehövliga samt retoriska frågan om Ulfs brist på agerande ändå inte är ”i linje med att han är helt okej, ur ett ideologiskt perspektiv, med att de ekonomiska klyftorna i samhället ökar”.
En del har miljonlån och väljer en annan färg på paprikan nu istället för att se till att ha marginaler då. Andra vaknar och tänker att ingen vinner förrän alla vinner.
Vad tänker Ulf när han vaknar? Att han är synnerligen osynlig?
Stefan Löfven tycktes vara med överallt under sin ämbetstid, han såg stundtals ut att släpa dit sig själv i nackskinnet, men han dök upp. Sådant är förstås mätbart men folkets ungefärliga bild av hur mycket våra förtroendevalda ställer upp är nog så viktig, i alla fall för att den här texten ska få vingar.
Stefan Löfven var överallt, Ulf verkar bara vilja göra Natopresskonferenserna. Han ville jättegärna bli statsminister, men vill han jättegärna vara statsminister?
Visst gick det ett rykte före valet som gick ut på att Ulf Kristersson är lat? Rykten är bara rykten tills de slutar vara rykten.
Studio Ett skall du tåla. Vara om dig och kring dig. Utstå det svåra och trista.
Jag var tvungen att ha matte i skolan, Uffe måste komma när P1 kallar.
Ingen måste någonsin vara statsminister, ingen tvingar dig. Men när du väl har blivit statsminister så måste du statsministra.
Det blev sen kväll i vårt hus. Jag läste lite i en bok, släckte lampan och somnade. Och när jag vaknade nästa morgon så satt Magdalena Andersson i P1 Morgon och pratade Nato eftersom Tobias Billström inte svarade i telefon.
Minns ni när man hade grupparbete i skolan och man lät någon annan kliva fram? Som man beundrade den som vågade prata för gruppen. Det liksom stack lite i hjärtat att man satt i skuggorna. Man hade kommit undan, men till vilket pris?
Jag är säker på att jag hade vuxit som människa, tänkte man och pillade på naglarna.
Magdalena Andersson badar i opinion.
Någonstans sitter Ulf Kristersson och ångrar sig.