Att bara gnälla ger inga röster
Egentligen borde Mona Sahlin ha världens chans.
Men det lyfter inte för Socialdemokraterna.
Vad gör hon för fel?
Alliansen fick en mardrömsstart. Inom loppet av tio dagar lämnade två statsråd regeringen.
Fredrik Reinfeldt (M) var skakad i sina grundvalar. Han uppträdde kontrollerat, på gränsen till stelt. Det dröjde mer än ett år innan han fick tillbaka självförtroendet.
Att höja avgifterna till a-kassan och samtidigt försämra den var heller ingen hit. Bara några månader efter valet hade oppositionen ett rejält övertag över regeringen i väljarbarometrarna. Ett övertag som de behållit ända till i vår.
I höstas slog krisen till. Efter Lehman Brothers kollaps blev den amerikanska finanskrisen blixtsnabbt en global konjunkturnedgång som slagit brutalt mot Sverige, litet och exportberoende.
Finansminister Anders Borgs (M) prognoser, den färskaste i onsdags, har blivit allt svartare. Snart är en halv miljon människor utan jobb. Precis som under krisen på 1990-talet, den som visade den förra borgerliga regeringen på porten.
Det borde alltså vara guldläge för Mona Sahlin, S-ordförande och oppositionsledare. Men det lyfter inte.
Tvärtom tyder de senaste mätningarna på motsatsen. Socialdemokraterna minskar kraftigt i väljarbarometrarna. Detsamma gäller förtroendet för Sahlin.
Men i politiken går det snabbt. Sahlins utförslöpa kan snart vara historia. Men mycket tyder på att så inte blir i fallet.
Mona Sahlin hyllades när hon tog över efter den förbrukade Göran Persson. Nya kvastar skulle sopa, ett slaget parti skulle återuppstå. Men det hände inte så mycket.
Först i höst bestämmer Socialdemokraternas kongress var partiet står i centrala frågor. Men inte ens det har annat än akademiskt intresse för väljarna.
Alternativet till Alliansen är nämligen inte socialdemokraterna. Utan S, V och MP – de rödgröna.
Vad de vill göra tillsammans kommer inte vara klart förrän om ett år, kanske ännu lite senare.
Tills dess blir Socialdemokraternas alternativ mest högljutt gnäll. Ett oinspirerande gnatande.
När Ingvar Carlsson attackerade regeringen Bildt 1994 var Socialdemokraterna det enda alternativet till de borgerliga. Han behövde varken ta hänsyn till språkrör eller vänsterledare när han berättade hur han ville ta Sverige ur krisen.
Det måste Sahlin. Däri ligger hennes största, kanske oöverstigliga, problem.