”Jag tycker inte att gamla chefer ska hänga kvar”
Lena K Samuelsson avgår som publisher på Aftonbladet.
Den egna tidningen måste givetvis ställa henne en och annan fråga en dag som denna.
Jag förstod redan tidigt i morse att Lena K Samuelsson i dag skulle tillkännage att hon avgår och berättade det för alla som ville lyssna.
Hon hade nämligen gjort sig fin i håret. När det sedan gick ut ett mejl om viktigt informationsmöte klockan 11 rådde det inte längre tvivel om saken.
Jag skriver inte det här för att skryta om mina kremlologiska färdigheter. Jag gör det för att den första frågan i denna intervju blir obegriplig utan denna bakgrundsinformation.
Gick du till frisören i går eller i morse?
– Det enda jag har gjort är att tvätta håret och sätta på mig örhängen. Jag hoppas att det inte framstår som att jag normalt ser ut som en trasa, men det är en speciell dag för mig och det ligger i farans riktning att jag kommer att bli fotograferad.
När bestämde du dig för att avgå?
– Det är ett beslut som har vuxit fram. Jag har älskat att arbeta på Aftonbladet, men också känt att jag vill ha ett friare yrkesliv i några år innan jag går i pension.
– Och nu är ett bra läge. Aftonbladet står starkt journalistiskt, digitalt och affärsmässigt.
Vi sitter inne i chefredaktörsummet. Ett rum som Lena K – vi på redaktionen har aldrig kallat henne någonting annat, det började med att det skulle gå att skilja henne från två andra kvinnor i ledande befattning på tidningen som också hette Lena – sällan kurar i. Tvärtom, hon har varit en synlig ledare, suttit ute på golvet med oss andra.
Lena K fick två långa applåder under informationsmötet. Hon blev rörd, tårar i ögonen, en näsduk kom fram, men nu har hon samlat sig hjälpligt.
Även för mig är detta en dag av betydelse. Den avgående chefredaktören och jag har känt varandra sedan om inte en evighet så i varje fall sedan tidigt 90-tal.
Lena K var nattchef på Aftonbladet då jag fick mitt första vikariat på tidningen. Det var roliga, slitsamma år, men också en helt annan tid, en tidning var en tidning och ingenting annat, inte som i dag ett mediehus som publicerar sig dygnet runt och gör tv och ger ut poddar och allt vad det nu är.
Våra vägar skiljdes, hon försvann ut i världen, jobbade i Tyskland, blev chefredaktör på Svenska Dagbladet, koncerndirektör på Schibsted, innan hon 2017 kom tillbaka till Aftonbladet.
Du tog över provisoriskt då Aftonbladet befann sig i kris. Metoo-hösten. Var det självklart att axla ansvaret?
– Ja. Jag har varit många år på denna tidning och varit chef i många år. Jag kände att jag hade den erfarenhet som krävdes för uppdraget.
Var det lika självklart då du erbjöds att ta över på riktigt?
– Jag blev väldigt glad över att få frågan. Vid det laget hade jag kommit in i arbetet och hade många idéer om vad vi borde göra.
Sätt plus på Aftonbladet då och nu.
– Jag vill inte betygsätta hur Aftonbladet var då, så mycket har hänt sedan dess, men i dag är vi fem plus. Vi är en större del av Schibsted, journalistiken är starkare, och förutsättningen för journalistiken, affären, har vuxit kraftigt. Vi – eller snarare ni – är redo att ta er an en ny spännande resa.
Vad är du mest nöjd med att ha åstadkommit under de här sex åren?
– Vi har funnit nya sätt att bygga vidare verksamheten på. På Aftonbladet har vi en nyfikenhet på varandra och vi har tillsammans och på olika håll utvecklat journalistiken.
– Under min tid har cirka 100 personer anställts på tidningen. Det har gjort oss starkare. Nya profiler, kolumnister, nyhetsreportrar, redaktörer och drivet affärsfolk. Samt inte minst utvecklare och produktchefer. Det har gjort oss större och gör att vi lär oss nytt och vågar mer.
Vad har du misslyckats med?
– Jag har säkert misslyckats med allt möjligt. Men om misstagen inte är alltför katastrofala är de en del av vägen framåt. Okej, det här blev fel, vi försöker så här i stället.
En av en ledares viktigaste uppgifter är att odla morgondagens ledare. Tycker du att du har lyckats med det?
– Ja, det tycker jag. Vi har många starka och duktiga personer i olika roller. Det här har varit viktigt för mig, att ljuset ska inte vara på chefredaktören, andra ska växa. Och jag tycker om att vara mentor och coach.
Vad anser du är de viktigaste egenskaperna din efterträdare behöver?
– Jag tror att det är viktigt att känna en stor kärlek till Aftonbladet. Att ha ett stort engagemang för verksamheten och för medarbetarna.
– Det är dessutom ett stort ansvar. Fyra miljoner människor, nästan halva befolkningen, läser Aftonbladet varje dag. Då duger det inte att bara sitta på kammaren och ha idéer.
– Och personen måste givetvis vara en erfaren publicist, ha ett driv och kunna både journalistiken och affären.
Jag tror att det kan bli svårt för en person som kommer utifrån att lyckas. Jag tror att en förutsättning för framgång är att han eller hon redan vid tillträdet måste kunna Aftonbladet inifrån.
– Det tror inte jag. En erfaren ledare utifrån som förstår sig på Aftonbladets behov kan göra jobbet utmärkt. Lika gärna som någon inifrån.
– Men en avgående chefredaktör ska inte sitta i baksätet och ha åsikter. Det är Schibsted Medias chef Siv Juvik Tveitnes som ska fatta beslut om min efterträdare, inte jag.
Vad ska du göra framöver?
– För det första stannar jag tills en efterträdare är på plats. Sedan hoppas jag på ett friare yrkesliv än det jag har haft.
– Ta olika uppdrag, jag tycker om att föreläsa, kanske bli mentor, någon styrelseplats, olika projekt.
Någonting i Aftonbladet?
– Nej, jag tycker inte att gamla chefer ska hänga kvar.
Jag är böjd att hålla med. Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag borde ha tänkt igenom den här frågan i förväg... Jag önskar och tror av hela mitt hjärta att det går bra för Aftonbladet i framtiden. För mig själv önskar jag mig en god middag med min man i kväll, och kanske ett glas för att landa.
