SOS får underkänt i ny rapport
Människor i nöd kommer inte fram i tid, ansvarig myndighet är impotent och regeringen gäspar.
Riksrevisionens granskning av SOS Alarm är ingen munter läsning.
Det är på gränsen till överflödigt att påpeka att larmnumret 112 är en viktig del av samhällets infrastruktur och att det är mycket viktigt att det fungerar väl.
Nu har Riksrevisionen, en myndighet som har i uppdrag att granska hur statens pengar används, granskat verksamheten.
Värre sågningar har setts, men SOS Alarm kommer inte ur undersökningen med hedern i behåll.
Nödnumret ägs gemensamt av staten och Sveriges kommuner och regioner (SKR), vilket innebär att det finns ett ansvar att fördela på olika aktörer och som givetvis också erbjuder möjligheter att skylla på någon annan.
En slutsats är att SOS Alarm de senaste tio åren inte har har uppnått målen för hur lång tid det tar innan ett samtal besvaras.
Ett årtionde av icke godkänt arbete, med andra ord. Och som om det inte vore nog med elände ökar antalet samtal som tar längre tid än tre minuter att få besvarade.
Att så långa svarstider kan utgöra skillnaden mellan liv och död förstår vem som helst. Följaktligen medger också SOS Alarm att de kan utgöra risker för patienten.
Men den här utvecklingen är ingenting som bolaget knystar ett ord om i sin återrapportering uppåt i hierarkin. Den konspiratoriskt lagde kan få för sig att de inte vill att det ska bli känt.
I sin analys för de tre första kvartalen 2023 framhäver SOS Alarm dock att det har blivit bättre.
En annan av Riksrevisionens slutsatser är att människor i vissa delar av landet får snabbare svar än i andra. Uppsala län är bäst, Gotland är sämst.
Att villkoren för hela befolkningen inte är lika är möjligen inte överraskande, icke desto mindre är det inte acceptabelt.
Vad har då bolaget för förklaring till eländet?
Det suckas och stånkas över svårigheter att upprätthålla rätt grundbemanning och hänvisas till semesterlagstiftningen.
Visst, det är jobbigt att folk då och då vill vara lediga, men att det mellan varven är sommar eller storhelg borde inte komma som en överraskning. Vad sägs om att höja lönerna och göra arbetet mer attraktivt.
Dessutom skylls det på pandemin, denna förträffliga nödutgång som så många myndigheter och företag numera tar då misslyckanden och tillkortakommanden påpekas.
Nu är allt inte SOS Alarms fel. Myndigheten för Samhällskydd och beredskap, som har tillsynsansvaret över verksamheten, nöjer sig med att läsa igenom bolagets rapporter. Egna granskningar tycks vara för besvärliga för att genomföra.
Riksrevisionen är inte imponerad: Verksamheten är ”snarare att betrakta som avtalsuppföljning än oberoende tillsyn”.
Till saken hör dock att MSB inte har effektiva verktyg till sitt förfogande. Tillsynen utgår inte från lag, förordning eller föreskrift. Dessutom saknas möjlighet att kräva att SOS Alarm vidtar åtgärder då brister konstateras.
Utan tillräckliga förutsättningar saknas av lätt insedda möjligheter att utöva vettig tillsyn.
Vilket för mig över till politikens ansvar. Redan 2018 konstaterade en statlig utredning att det var bedrövligt att denna samhällsviktiga verksamhet inte reglerades i lag.
Den dåvarande regeringen gjorde ingenting åt saken. Det har inte heller den nuvarande gjort.
Och utan en författningsreglering av 112 uppstår otydligheter i ansvar och skyldigheter.
Vad är dock regeringens svar?
I budgeten för 2024 konstateras att svarstiderna ökar, vilket bedöms vara ett ”allvarligt problem”. SOS Alarm får en extra skvätt pengar och anmodas skärpa sig.
Något eget ansvar tycks regeringen inte anse sig ha.
Riksrevisionen drar slutsatser och avger rekommendationer.
Regeringen bör ta fram förslag till författningsreglering av alarmeringstjänsten, stärk tillsynen, förtydliga ansvarsfördelningen.
Om detta låter jobbigt, kan jag trösta med att 112-utredningen från 2018 innehåller intressanta utgångspunkter. Att den ligger och samlar damm i någon departementsbokhylla är inte riktigt klokt.
Och i avvaktan på reglering i författning bör MSB:s tillsynsuppdrag ses över och utökas. Dessutom har regeringen redan i dag möjligheter att kräva vettiga underlag från SOS. Använd dem.
Jag hoppas att alla ansvariga läser Riksrevisionens rapport och tar till sig innehållet.
Människor ska inte ligga och dö medan ett bolag ojar sig över semestrar och ansvariga politiker rycker på axlarna.