Dömda – redan i förväg
Somaliersvenskarna som i går friades för att ha planerat självmordsattentat har en sak gemensamt med Bertil Fors, dömd och friad för mord:
De fälldes i första instansen av domare som hade bestämda uppfattningar i skuldfrågan redan före rättegången.
Ett förfarande som dömts ut av Europadomstolen, men som Sverige rycker på axlarna åt.
För första gången har brottet stämpling till terrorbrott prövats i Sverige.
Två somaliersvenskar dömdes till fyra års fängelse på inga andra grunder än att en av dem babblat i telefon om att han tänkte spränga sig i luften.
Det var en hemsk dom. Om alla som pratat om att skjuta svärmor eller Olof Palme skulle buras in så skulle Kriminalvårdsverket tvingas bygga om hela Örebro till fängelse.
Hovrätten höll dessbättre inte med Göteborgs tingsrätt. ”Det är givet att åtalet ska ogillas”, skriver en enig domstol.
En seger för rättssäkerheten och därmed borde saken vara utagerad.
Tyvärr är det inte så enkelt. För det finns skäl att befara att en av domarna i tingsrätten ansåg männen vara skyldiga redan innan förhandlingen inleddes.
Denne domare omhäktade männen gång på gång före rättegången. Om han friat dem så hade han tvingats underkänna sina egna frihetsberövanden.
Den andre domaren, som inte haft med målet att göra före förhandlingen, argumenterade för en friande dom, men röstades ner.
Det här är dessvärre ingen engångsföreteelse. När Bertil Fors för några månader sedan dömdes för ett 24 år gammalt mord lyckades en domare vid Lunds tingsrätt med konststycket att sitta på tre stolar.
Domaren beslöt att häkta Fors. Han lät sig sedan i enrum övertygas av åklagare om att den misstänkte skulle telefonavlyssnas.
Även denne domare hade således tagit ställning till värdet på bevisen före rättegången, vilken inte hindrade honom från att leda den.
Fors dömdes till tio års fängelse och för att över huvud taget kunna fälla mannen var domstolen tvungen att underkänna experter som hade allvarliga invändningar mot den lilla bevisning som fanns.
Hovrätten viftade dock bort tingsrättens resonemang och friade Fors.
Det här problemet är inte nytt. Det är inte heller unikt för Sverige.
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna kom 1989 fram till att en man i Danmark som häktats och dömts av samma domare inte hade fått en rättvis rättegång.
Men de svenska lagstiftarna har struntat i juristerna i Strasbourg och i stället för att förbjuda ofoget bestämt att rättskipare som känner att de har förutfattade meningar ska stiga åt sidan.
Men hur ska de kunna vara säkra på att de inte har det? Vet vi människor exakt när vi blir övertygade om någonting?
– Det är givetvis olämpligt att samma domare kan vara inblandade i ett mål på olika sätt. Och detta har vi påpekat i olika sammanhang, säger Anne Ramberg, Advokatsamfundets ordförande.
Det är inte så att domarna själva är omedvetna om problemet. Jag pratade med några av dem i går. De säger att de försöker undvika att situationen uppstår. Ändå gör den ibland det.
Jag säger inte att Fors eller somaliersvenskarna skulle ha friats i de första instanserna med en annan lagstiftning.
Men skulle du vilja infinna dig till en rättegång och mötas av en domare som möjligen redan bestämt sig för att du är skyldig?
Redan faktumet att frågan går att ställa är illa.