Kristerssons tunna hud polariserar det demokratiska samtalet

Ulf Kristersson.

Vad som helst kan uppenbarligen bli ett kulturkrig i dagens politiska klimat.

För Ulf Kristersson har höstens after work blivit ett slagträ i debatten om svenska värderingar och det demokratiska samtalet.

Kanske bör den följas av en diskussion om hur tunn hud en politiker bör ha.

För andra gången på kort tid har det blivit stökigt och högljutt på ett öppet politiskt möte, där statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson mött intresserade väljare. Något som verkar irritera Ulf Kristersson allt mer.

Första gången var på en så kallad after work i Malmö i slutet på september. Mötet stördes av klimataktivister som sjöng sånger, ropade och skrek.


Veckans aktuella exempel är från ett liknande event i Göteborg.

Där ska en stor grupp personer med Palestinaflaggor och palestinasjalar ställt frågor till statsministern, men även buat och ropat under svaren.

Stökigt men en del av det demokratiska samtalet. Det demokratiska samtalet vars bas är att alla människor ska få uttrycka sin åsikt, oavsett hur oönskad den åsikten är eller hur stökigt det än blir, inom lagens ramar.

Och en politiker ska kunna hantera en brölig publik, hur störig den än är.


I ett långt inlägg på Facebook lade Kristersson sedan ut texten om hur den här sortens beteende bryter mot svenska traditioner. Men i dagens samhälle kanske högljudda och ”störiga” politiska aktioner är en ny svensk tradition?

Ambitionen att som statsminister fortsätta att möta väljarna på det här öppna sättet är fin. Ingen tjänar på att väljarna ser politiker som en ouppnåelig elit som dyker upp vart fjärde år och ber om deras röster, för att sedan försvinna ut i periferin igen. Men ingen tjänar heller på att polarisera det politiska samtalet – mellan de som samtalar på rätt sätt och de som uttrycker sin politiska åsikt på fel sätt.

Elisabeth Svantesson var också med på mötet och hon var inte heller nöjd. Men hon gav sig inte heller rakt ut i kulturkriget. Istället uttryckte hon sitt missnöje på ett mer statsmannamässigt och avvägt sätt. Hon betonade att det ska vara möjligt att ha olika åsikter i Sverige och att det ska vara möjligt att uttrycka dem på öppna politiska möten, utan att skrika hatiska ord och medvetet förstöra.