Är Wåhlin en dålig förlorare så är det här inte över
ÖREBRO. Den nya språkrörsduon Helldén och Stenevi har lärt sig att stå ut med varandra, men de är inte Miljöpartiets räddning.
Spänningarna finns kvar i partiet efter den jämna språkrörsomröstningen.
Nu måste Helldén syssla med att ena partiet i stället för att lyfta partiets opinionssiffror och ta tag i partiets slumrande tillvaro i den politiska debattens utkant.
Det gick ett sus genom kongresshallen när röstsiffrorna presenterades.
Daniel Helldén var Miljöpartiets nya språkrör, men han hade vunnit omröstningen med 131 röster mot motståndaren Magnus P Wåhlins 130 röster.
Miljöpartisterna är kanske lättade över att språkrörsvalet är över, men nu är de nervösa över framtiden istället.
Det är inte ett bra resultat att vinna med en rösts övervikt. Det speglar inte ett parti i harmoni utan förebådar inre splittring och möjliga konflikter.
Daniel Helldén kommer att behöva lägga mycket tid framåt på att ena partiet och få det att ställa sig bakom honom. Tid som hade behövs till annat.
Miljöpartiet står nämligen inför en hel del utmaningar.
Förutom den låga opinionen och det dåliga förtroende för språkrören står partiet inför ett vägskäl. Där miljöpolitiken tidigare skar rakt över den politiska skalan är den idag en del i det hårt polariserande politiska landskapet.
Att driva miljöpolitik på det sättet som Miljöpartiet gjort med klimatskatter och stora subventioner till förnybar energiproduktion anses numera vara vänsterpolitik och används som ett rött skynke i den politiska debatten.
Den politiska högern har andra svar på hur klimatkrisen ska lösas. Drar det långt högerut på den politiska skalan finns det till och med en skepsis mot att det ens är en klimatkris.
Miljöpartiet har inte längre en berättelse som appellerar till den breda politiska massan.
I tider av ekonomisk kris och skenande energi- och bränslepriser har det blivit lätt för MP:s politiska motståndare att argumentera emot den miljöpartistiska politiken och partiet har inte lyckats svara upp mot sina motdebattörer.
Enligt det nyvalda språkröret Daniel Helldén är det framförallt hans personlighet och kommunikationssätt som kommer att vara skillnaden framåt – politiken kommer att vara ungefär den samma.
Det låter alltså inte som att den nya språkrörsduon är Miljöpartiets räddning.
I den slutgiltiga omröstningen fanns det fyra kandidater och i MP:s omröstningssystem fick ombuden ordna kandidaterna efter sina preferenser 1–4.
Den kandidaten som kom sist ströks sedan och dess röster lades istället på ombudets andrahandsval, och så vidare.
Utan att gå in djupare på röstningsförfarandet så fick Magnus P Wåhlin flest förstahandsröster. Han ledde också ändå fram till den sista omgången.
Men efter att den tredje kandidatens tre röster hade delats ut, stod Helldén som vinnare. Med en ynka röst.
Nu återstår det att se hur dålig förlorare Magnus P Wåhlin är.
Miljöpartiet väljer om sina språkrör varje kongress. Nu ska Daniel Helldén resa runt i landet och vinna över Wåhlins anhängare.
Om han inte lyckas med det och om Wåhlin inte slickar sina sår och går vidare – då kan Daniel Helldén sitta löst redan till nästa partikongress 2025.