Planeringen för krig har gått för långt

Tio politiker och en kronprinsessa flögs till Bryssel för att titta på när den svenska flaggan hissades utanför Natohögkvarteret.

I kväll har vi varit medlemmar i Nato i 19 dygn.

Vi gick med för att slippa krig.

Men förberedelserna för att bli indragna i en väpnad konflikt har sällan varit lika omfattande som nu.

Följ ämnen
Nato

Vi är mitt i stilla veckan men krigsförberedelserna tar inte paus för trivialiteter som världens mest kända avrättning.

Den 17 december 2021 mottog Sverige, och Finland liksom Nato och Washington det som Försvarsberedningens ordförande Hans Wallmark (M) målande kallar ”Don Corleone-breven”. Sedan dess har det rullat på.

Avsändare var Ryssland som meddelade att bland andra Sverige och Finland inte skulle ha fullt självbestämmande. Lydde vi inte skulle det vidtas åtgärder.

Tre månader senare visade de att hoten inte bara var munväder. De stövlade in i Ukraina i full skala. Ukrainarna gjorde inte som Putin sade.

Efter ytterligare ett kvartal hade både vi och finländarna tänkt färdigt. Alliansfriheten skulle bytas mot Nato som då bestod av 30 länder varav tre med kärnvapen.


Avsikten med den västliga försvarsalliansen är att skrämmas så in i helvete att krig inte blir av. Konsekvenserna av att anfalla ett Natoland ska framstå som så oerhörda så att ingen vågar. Avskräckning kallas det.

Vi gick alltså med i Nato för att slippa krig.

Men förberedelserna för ett svenskt deltagande i en väpnad konflikt pågår trots det i en omfattning som saknar motstycke under efterkrigstiden. Krigsdelegationen hade nyligen en stor övning tillsammans med bland andra Försvarsmakten. Delegationen består av talmannen och 50 riksdagsledamöter och ska funka som en miniriksdag när den ordinarie inte kan träffas på grund av krig.

Samtidigt planeras för en extra, underjordisk, plenisal där riksdagen ska kunna sammanträda om den inte kan träffas i den vanliga lokalen. Den nergrävda varianten ska ligga omkring 150 meter från den andra och har lett till att Medeltidsmuseet tvingats utrymma.


Jag skulle vilja säga att det pågår en slags krigshets. Den accentuerades på föreningen Folk och försvars seminarium i januari. Då varnade bland andra ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) med ”ämbetets kraft” för krig:

– Det kan bli krig i Sverige.

Den yra som bröt ut med flagghissningar och tal till nationen i samband med Natointrädet är ojämförlig. Tio politiker och en kronprinsessa flögs till Bryssel för att titta på när den svenska flaggan hissades utanför Natohögkvarteret på en stång som stått där ett tag.

Finnarna gick inte ner i spagat när de blev medlemmar förra året. Det gjorde inte vi heller när vi gick in i EU 1995 trots att det innebar betydligt större förändringar än Natomedlemskapet.

Den mentala förberedelsen för att kriget kommer begränsas inte till flaggor och underjordiska salar.

Redan i år höjdes försvarsanslagen kraftigt, med 27 miljarder eller 28 procent till 119 miljarder.


I ett utspel inför Försvarsberedningens slutrapport i april vill Centern satsa ännu mer pengar, att gå från två till tre procent av BNP. Det motsvarar i runda tal 60 miljarder till.

Inget parti kommer våga lägga sig långt under den siffran. Det kan, ve och fasa, betraktas som opatriotiskt. Ryssen kommer.

Krigsförberedelserna görs inte bara militärt. Det verkar som det hotande anfallet innebär att vi äntligen ska få en fungerande järnväg. Försvaret kräver nämligen det för att frakta mannar (av båda könen) och material, särskilt i väst-östlig riktning.

Förberedelserna pågår också i var mans huvud. Ansökningarna till Hemvärnet lämnas i tusental, den som inte köpt en vevradio, helst kombinerad med ficklampa, borde i princip utvisas. Den som inte stoppat minst fem stora PET-flaskor med vatten i frysen ska vi inte tala om.


Jag är raljant. Det är bra att vara förberedd på kriser, oavsett vad de beror på. Men det har gått för långt. Ryssen är inte på väg – än.

Men det kan vara farligt att förbereda sig för mycket. Det vet alla som hört talas om självuppfyllande profetior. Det vill säga när man förberett sig för ett scenario så till den milda grad att man till slut hoppas att det ska bli så. Annars är ju ens fantastiska förberedelser värdelösa.

Vi gick med i Nato för att slippa krig. Sedan satte vi igång att storskaligt planera för det som inte ska bli av.

TRE SPANINGAR

 Dadda hink och spade är nivån på bråket mellan vice statsminister Ebba Busch (KD) och garanten för hennes regering, Jimmie Åkesson (SD). Busch började riva den borgerliga muren mot SD. Nu anklagar hon honom för att vara ”passivt aggressiv” och lättkränkt. Han svarar med samma mynt.

 Glöm den dystre finnen som i sin ensamhet sitter och tittar på vodkaflaskan. Det stämmer inte, om det någonsin har gjort det. För sjunde året i rad toppar Finland listan över världens lyckligaste länder enligt den FN-stödda undersökningen World Happiness Report. Sverige ligger fyra.

 LO var en maktfaktor i samhället. Så är inte längre fallet. Hela LO-toppen med Susanna Gideonsson i spetsen avgår vid kongressen i maj. Men än, när bara sju veckor återstår, finns fortfarande inget förslag till ny ledning. Malin Ackholt, Hotell och restaurang, är ett hett ordförandenamn.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Följ ämnen i artikeln