Bolunds avgång löser inte MP:s kris
Per Bolund avgår som språkrör för Miljöpartiet.
När han slutar vid partikongressen i höst kommer han knappast ha skrivit in sig i Miljöpartiets hall of fame över framgångsrika språkrör.
Egentligen borde båda språkrören bytas ut om MP vill förnya sig.
Per Bolund hade alla möjligheter att lyckas när han tillträdde som nytt språkrör för drygt fyra år sedan, i maj 2019. Hans företrädare Gustav Fridolin hade gjort sig impopulär och Fridolins försök att profilera Miljöpartiet som ett skolparti hade misslyckats.
In kom Bolund som hade den perfekta profilen för en miljöpartist just då - en biolog i kostym.
Bolund hade redan varit minister sedan valet 2014. Visserligen på den bleka posten som finansmarknadsminister, men han var det nya Miljöpartiet personifierad, MP där de realpolitiska krafterna hade segrat.
Tyvärr förstod sig inte väljarna på det nya Miljöpartiet och det har tagit några år för partiet att förstå, men med insikten att de behöver hitta nya vägar för att nå ut, kommer Per Bolunds avgång.
Missnöje i partiet
Det har varit något som har legat och pyrt i partiet sen valet i höstas. Missnöje med att Miljöpartiet hoppade av regeringen i vredesmod under budgetkaoset hösten 2021, missnöje med att de inte når ut med sin politik och missnöje med ledarskapet. Miljöpartiet lyckades inte ens ta fram en ordentlig valutvärdering, och det här är ett parti som vanligtvis inte räds lite självkritik. Det har varit känsligt läge.
Samtidigt har pressen mot partiets företrädare växt. Flera undersökningar har visat att MP nu är det parti vars politiker utsätts för mest hot och hat. Den politik för grön omställning och klimatet, som partiet har drivit på under många år, har skapat en uppsjö av intressekonflikter som partiet har ignorerat. Konsekvensen av det är att människor tyckt att partiet saknat verklighetsförankring och synen på Miljöpartiet har starkt polariserats - för eller emot.
Problemen större än en ny ledning
Verkligheten har hunnit ikapp Miljöpartiet och det pågår ett förändringsarbete för att hitta ett sätt att driva på den gröna omställningen utan att stöta bort människor. I den här omläggningen har också röster hörts för ett nytt ledarskap.
Det blev förmodligen för varmt under fötterna på Per Bolund, men om partiet ska ta en ny väg borde båda språkrören bytas ut. Inte minst för att Märta Stenevi driver en helt annan politik. Partiet har under många år dragit slutsatsen att de förlorar på att driva allt för många frågor när deras styrka ligger i miljö- och klimatpolitiken, något som Stenevi inte hörsammat.
När Bolund nu aviserar sin avgång aktualiseras en annan diskussion i Miljöpartiet, den om att avskaffa språkrörsposterna och istället ha en partiledare som alla andra. Partiets stadgar gör det krångligt att lösa detta redan till hösten, men de som tror att detta är lösningen på Miljöpartiets problem, gör det enkelt för sig.