Ruttet argument för att lägga ner ”Odla med P1”
Visst kan man göra förändringar.
Men argumenten för att lägga ner ”Odla med P1” är uppåt väggarna.
Programmets stjärna sägs vara ”inte helt purung”.
Hortonomen Maj-Lis Pettersson, 76, är upprörd. Hon säger att det handlar om ”ett folkbildningsprogram med mängder av trogna lyssnare som fått ställa frågor till oss som verkligen är utbildade i ämnet”.
Själv har jag sällan lyssnat. När jag frågar dem som gjort det säger samtliga att Maj-Lis Pettersson är behållningen i ”Odla med P1”, en brutalt bra expert som kan svara på allt.
En skribent kallar henne juvelen i programmets krona.
Själv sköter jag två trädgårdar, men stöter jag på ett problem så googlar jag. Så jag är inte personligen arg över att Sveriges Radio lägger ner ”Odla med P1”.
Det är principerna bakom nedläggningen som är upprörande.
Göteborgs-Posten frågade Nina Glans, 66, kanalansvarig för P1, varför programmet ska bort. Hon svarade att Sveriges Radio måste spara 250 miljoner det kommande året.
Och sen kom det:
”Maj-Lis kommer inte att höras längre. Hon är inte helt purung. Ibland byter vi ut experter. Vi vill att många röster ska höras i Sveriges Radios program”.
Varpå hon meddelar att trädgårdspratet i stället ska skötas av Pernilla Månsson Colt, 57, och John Taylor, 59, två namn som hörs överallt, bland annat i SVT:s ”Trädgårdstider”.
Det vore intressant om någon anmälde Sveriges Radio till Diskrimineringsombudsmannen. För att sparka någon från ett uppdrag med hänvisning till ålder är olagligt.
Det är väldigt märkligt att så många tror att det är okej att säga saker som att någon inte är ”helt purung”, men som (förhoppningsvis) inser att man inte kan säga ”hon är muslim”, ”hon är homosexuell” eller ”vi kan inte ha en kvinna på det här uppdraget” som förklaring till att man säger upp någon.
En insändarskribent i GP undrade vad Maj-Lis Petterssons ålder har med programmets nedläggning att göra.
Nina Glans svarade i samma tidning att det handlar om försörjning. Att hon i samtalet med GP:s reporter ”nämnde mig själv som exempel på att vi är ett antal medarbetare i P1 som inte kan räknas till de yngre och som kanske kan klara vår försörjning med pension när vi inte längre har uppdrag från SR”.
Så argumentet för att ha Månsson Colt och Taylor i stället för Maj-Lis Pettersson är alltså att Sveriges Radio har till uppgift att försörja dem, medan Pettersson har pension och därför inte behöver arbeta.
Man tar sig för pannan.
Att ge sig in i ett ytterligare ålderistiskt resonemang för att försvara sin tidigare ålderism är riktigt illa.
Man kan absolut tänka sig att SR vill lägga ner ”Odla med P1” av helt legitima skäl, som att spara pengar.
Men i stället lyfter den kanalansvariga upprepade gånger fram Maj-Lis Petterssons ålder som grund för beslutet.
Ingen jag vet som lyssnar på programmet har nämnt hur gammal Pettersson är. De pratar bara om hennes kunskaper.
Så någonting är riktigt ruttet på Sveriges Radio. Tack till läsaren Peter som mejlade om detta och om ålderismens ”fula tryne”.