Är SD på väg att bli svensk politiks nya dörrmatta?
Publicerad 2022-04-03
Sverigedemokraterna är vana vid att vara en central kraft i svensk politik. Men i sin iver att göra sig till en attraktiv partner för moderater och kristdemokrater lägger sig partiet allt plattare längs marken.
För SD kan valet i höst vara ett ödesval. Inte bara att de har möjlighet att få makt, utan för att det i stället kan leda till att de blir svensk politiks dörrmatta. En stafettpinne Vänsterpartiet gärna skickar vidare.
Om Ulf Kristersson blir statsminister efter valet i höst kommer han att skicka in en ansökan om NATO-medlemskap, även om det bara skulle finnas en knapp majoritet i riksdagen. Moderatledaren är ivrig att sticka ut med något i den konsensuskultur som kriget i Ukraina lett till i den svenska inrikespolitiken.
För att det ska bli en majoritet måste då Sverigedemokraterna rösta för att gå med i NATO. Kristersson ser ut att förutsätta att Sverigedemokraterna kommer rösta enligt Moderaternas linje.
SD har visserligen närmat sig ett medlemskap i NATO, men det inte ett rungande ja partiet kommit fram till.
Men visst har Kristersson fog för att ta Sverigedemokraterna för givna.
Tålamodet på väg att ta slut
Jimmie Åkesson har beskrivit det sverigedemokratiska projektet som att långsiktigt bygga ett parti som långsamt äter sig in i det politiska systemet. Målet är att ta över den roll som Socialdemokraterna har, eller framför allt hade, under 1900-talet.
Sverigedemokraterna har under många år visat stort tålamod på vägen mot makten, men nu verkar det tålamodet tryta.
SD låter sina riksdagsledamöter tenta hur det är att leda ett utskott, de bygger om hela partiorganisationen för deras ska bli mer likt de andra borgerliga partiernas och de backar långsamt från politik som skulle försvåra samarbetet i högerblocket.
Inget annat parti har varit så självcentrerat som SD, och det är inte konstigt. Inget annat parti har heller behövt förhålla sig på lite till andra partier, som Sverigedemokraterna.
Men nu tänker inte SD längre på SD, nu tänker de bara på Moderaterna.
Med förstulna blickar på Ulf
Sverigedemokraterna har gjort analysen att det är med Ulf Kristersson som statsminister som de skulle få störst inflytande. Men hur de ska få inflytande, det har de inte kunnat komma fram till än. Vill de bli vågmästare, sitta i en regering eller vara regeringsunderlag?
För Sverigedemokraterna är det ett ödesval i höst. Medan de funderar på samarbetsformerna sneglar de på sina systerpartier i våra nordiska grannländer; Fremskrittspartiet i Norge, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna.
I det sverigedemokratiska favoritlandet Danmark valde Dansk Folkeparti att stå utanför regeringen och led svidande förluster i det förra valet. I Finland blev Sannfinländarna näst största parti i valet 2015 och var med och bildare regering. Men under mandatperioden ledde interna strider till att partiet i stort sett imploderade och fick lämna regeringen. I Norge lämnade Fremskrittspartiet högerregeringen efter konflikter och tappade sedan rejält i följande val.
Inga av dessa scenarior kan låta särskilt lockade för Sverigedemokraterna.
Under den tiden det tar för SD att bestämma sig för hur de ska ställa sig till ett framtida samarbete inom det nybildade konservativa blocket, verkar Åkesson acceptera att det är Moderaterna som bestämmer tågordningen.
Med sviktande självförtroende
Sverigedemokraterna har med självförtroende sagt att de självklart vill sitta i en regering, självklart ska makten fördelas efter storlek och mandat. Nu låter det annorlunda. Nu undrar de vad Ulf kommer ge dem för att få deras stöd om han blir statsminister.
Aldrig har SD varit större i relation till Moderaterna, och ändå låter de Kristersson hålla i taktpinnen. Det kommande halvåret avgör om SD blir unikt i Norden som lyckat högerkantsparti eller en dörrmatta åt Ulf Kristersson.