Ingen törs gå till val med ett utmanande budskap

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När resultatet av riksdagsvalet i Finland var klart i förrgår kväll kom jag på mig själv med att avfärda de små förändringar som hade inträffat i förhållande till föregående val med att de låg inom den statistiska felmarginalen.

Funderingen var en reflex av opinionsmätningsgisslet. De duggar så tätt inför val nuförtiden att själva röstningen ter sig overklig.

Overklig hade den nog också varit för cirka trettio procent av den röstberättigade finska befolkningen. Valdeltagandet i Finland var än en gång lågt. Hur statsminister Paavo Lipponen och den så kallade oppositionsledaren Anneli Jäätteenmäki (ordförande för centerpartiet som har varit det enda partiet av betydelse i opposition) än har försökt fånga väljarnas intresse genom att göra valet till en tvekamp om statsministerposten så blev responsen trög. Ett valdeltagande som understiger 70 procent är dåligt för en nordisk demokrati.
Finländarna är inte debattglada, dialog tillhör inte den politiska kulturen

Vi kommer att få se segslitna regeringsförhandlingar i Finland de närmaste veckorna. Förvisso kommer det att kämpas hårt om statsministerposten eftersom både Lipponen och Jäätteenmäki hade framgång.

Journalister i Finlands Television utropade på journalisters vis Anneli Jäätteenmäki till valets segrare och några tog till och med ordet hjältinna i sin mun. Det lät lite komiskt emedan Jäätteenmäki efter att ensam ha ståtat i opposition under tre år gick fram med 2,4 procentenheter, att jämföras med statsministerns parti som gick fram med 2 procentenheter. Skillnaden mellan rivalernas riksdagsgrupper blir ett eller två mandat.

Nåja, Jäätteenmäki vann, knappt. Det är sant. Och tanken att hon kan bli Finlands första kvinnliga statsminister någonsin har förstås fått det att spritta till i journalistnerven med viss dramatik i ordvalet som följd.

I varje fall har Anneli Jäätteenmäki sannolikt gjort slut på regnbågskoalitionen i Finland, alltså den regering på mycket bred bas från moderater till vänsterpartister som styrt landet i åtta år och som har gjort ett gott arbete men suttit för länge. Moderata samlingspartiet tog så pass mycket stryk i detta val att det knappast vill vara med mera.

Väl är det, kan jag tycka. För demokratin i Finland - i varje fall i princip. I praktiken vet man inte så säkert för ingenting säger att debatten blir livligare och de politiska alternativen tydligare i och med att den överbreda regeringsbasen bryts upp. Finländarna är inte debattglada, dialog tillhör inte den politiska kulturen. Ett finskt talesätt säger att ett säkert tecken på att någon förlorat förståndet är att denne har börjat skriva insändare i tidningen.

Vad som i motsats till dialog sätter sin prägel på hela den sista månaden före ett riksdagsval är den hejdlösa annonseringen i dagspressen - marknadsföringen av enskilda kandidater till följd av att Finland håller sig med personval. Varenda kandidat måste bjuda ut sig personligen till väljarna och det sker företrädesvis via regelrätt, svindyr reklam.

Denna gång har den eviga paraden av stajlade porträtt på kandidater från alla partier dekorerade med totalt intetsägande reklambudskap varit svåruthärdligare än kanske någonsin förut. Det beror på att kandidaterna nu definitivt har dukat under för reklamens språk i sitt sätt att saluföra sig.

Ett ateljéfotografi på en käck kandidat som försöker likna något fotomodellaktigt förses med texter som: "Nära dig", "Man måste våga", "En tuff brud från Drumsö", "Här har du mig" och "Mer rock i riksdagen", "Finns det vilja så finns det väg" och annat i samma stil.

I en tid då alla vädjar till samma väljare eftersom klass- och intresseröstning förekommer i allt mindre utsträckning vågar ingen gå till val på något utmanande eller avvikande. Val för val har de politiska budskapen slätats ut för att till sist inte längre vara politiska. Nu säljer man personer som varor med hjälp av bluddriga ord som antas ha positivt associationsinnehåll.

En gröngöling spädde på sin annonskampanj med att i Helsingfors centrum dela ut kondomer under en stor affisch där det stod: In på riktigt..!

Det länder finländarna till heder att han inte blev invald.

Yrsa Stenius