Huliganer fick betalt av Ryssland för att förstöra ministerns bil
Uppdaterad 2024-06-02 | Publicerad 2024-05-29
TALLINN. Innan jag träffar inrikesminister Lauri Läänemets besöker jag KGB-museet på hotell Viru.
Museet är ett skämt. Där satt de under kommunisttiden, snokarna, på den hemliga högsta våningen och spionerade på gästerna. Våning 23. Hotellet var det lyxigaste i Estland och därmed Sovjetunionen. Byggt av finnar 1972. Lyx är ett relativt begrepp. Här fanns i alla fall mat, vodka och nattklubb.
60 av 460 rum var buggade. Männen från hemliga polisen granskade listorna över kommande gäster och bestämde var de skulle bo: placera amerikanerna i rummen för avlyssning, och finnarna och svenskarna.
Det var lika löjligt som i skämtfilmerna. Tonvis med ord, ord, ord och kanske ett och annat samlag skulle analyseras. Betydde ”gå ut på stan” något annat än att gå ut på stan? Var stönen fejkade?
Till och med den vita plåtdörren till det topphemliga avlyssningsrummet var som ett skämt. ”Det finns ingenting här”, står det på estniska och ryska.
Men på den tiden var det inget skoj.
Inte ens efter befrielsen 1991.
Det dröjde ett halvår innan någon tordes öppna dörren som sa att där ingenting fanns. Tänk om den var minerad?
Så djup var rädslan efter decennier av förtryck.
Natten mellan den sjunde och åttonde december förra året vandaliserade någon inrikesminister Lauri Läänemets Volkswagen Passat. Den stod parkerad utanför hans hem; på morgonen var rutorna sönderslagna.
Detsamma skedde med Andrei Shumakovs bil. Han är chefredaktör för den ryskspråkiga nyhetsportalen Delfi.
Estniska säkerhetstjänsten Kapo säger att Ryssland låg bakom attackerna. Sex personer greps tämligen omgående och är häktade i väntan på rättegång.
Varför skulle ryska underrättelsetjänsten värva ester för att slå sönder några bilrutor?
– En typisk rysk hybridoperation med syftet att så förvirring och göra människor rädda, säger Läänemets. De som gjorde detta hade en lista över andra välkända personer som de också skulle ge sig på.
Läänemets, en 41-årig karl i jeans och uppknäppt skjorta, talar med ett lugn och en fasthet som typisk för alla myndighetspersoner jag träffar under en dryg vecka i Tallinn. Det är svårt att sätta fingret på vad som skiljer deras attityd från till exempel svenska försvarspolitiker och myndighetspersoner.
Det handlar om nyanser i utstrålning och ordval. Hos dem jag träffar finns en … visshet. De vet vad som sker och vad de måste göra.
– Att slå sönder rutorna på bilarna var bara början, säger Läänemets. Problemet är inte att ett par bilar vandaliserades. Problemet är själva aktionen. Den ryska regeringen lejde ett gäng för att skada en medlem i Estlands regering och skrämma hans familj.
Är du rädd?
Läänemets skrattar tyst.
– Det påverkar mig inte alls. Polis och säkerhetstjänst garanterar min säkerhet.
Om KGB-museet på hotell Viru är ett skämt, blir skämtet en grimas utanför Lauri Läänemets kontor. Inrikesministeriet ligger i samma byggnad som under sovjettiden – ockupationen som varade mellan andra världskriget och fram till 1991.
På andra sidan gatan hade KGB celler och förhörslokaler. Även de är ett museum nu, skyltar ska locka ner turister i källaren. Upplev hemliga polisens fängelsehålor! Och KGB-lokalerna uppe i huset har omvandlats till flotta bostadsrätter, de dyraste i Estland sägs det.
Det hemlighetsfulla och skrämmande har bytts till det som är demokratins väsen, det enkla och odramatiska. Läänemets glömmer att hälla upp vatten så det gör jag åt honom och pressekreteraren som också tolkar. Glasen tar slut så jag dricker ur flaskan. Bostadsrätterna i KGB:s gamla lokaler på andra sidan gatan är med all sannolikhet elegantare än inrikesministerns förvånansvärt trånga kontor.
Ibland sägs att historien upprepar sig själv, först som tragedi, sedan som fars.
– De som förstörde bilarna var inte agenter eller spioner eller något sådant. De var småbrottslingar, kanske med drogproblem. De behövde pengar, säger Läänemets.
Men om farsen åter blir tragedi?
Jag tänker på Centraltorget, även känt som Lenintorget, i Donetsk i Ukraina innan kriget började 2014. Det såg ut som om mest fyllon och trasproletärer hade bosatt sig där (i märkligt nya tält) för att demonstrera mot regeringen i Kiev och för Ryssland. Det kunde beskrivas som fars, men var förspelet till kriget.
– Två förstörda bilar är delar av ett större mönster av hybridattacker i Estland och Europa, säger Läänemets. Förra året hade vi en våg av bombhot mot skolor och till och med barndaghem.
Hundratals skolor över hela Baltikum fick mejl om att det fanns bomber i deras lokaler.
– Målet är att människor ska bli förvirrade och rädda och tappa tilliten till sitt land och sin regering. När landet destabiliseras minskar vår möjlighet att bistå Ukraina. Om vi är öppna med vad som sker, att det är så här Ryssland arbetar, då behöver människor inte undra och gripas av panik. Vi var ockuperade i 50 år. Det här är inget nytt för oss.
Kapo, estniska säkerhetstjänsten, skriver i sin senaste årsrapport att ryska aktioner är intensivare och våldsammare än tidigare. ”Signifikant aggressivare”.
Eftersom Estland i stort sett har slutat utfärda visa till ryska medborgare, stängt de ryska konsulaten i Narva och Tartu och tvingat Ryssland att minska personalen på ambassaden i Tallinn så att de inte är fler än vad Estland har i Moskva – då måste ryssarna värva agenter på nya sätt.
De som förstörde Lauri Läänemets bil tycks ha enrollerats genom sociala medier.
Attackerna över nätet har intensifierats.
Estland har en särskild myndighet för cyberförsvar, RIA. Den ligger i ett kontorshus i Tallinns södra utkant, omgiven av gamla hus i smutsbrun puts från sovjettiden.
RIA registrerade förra året 484 överbelastningsattacker mot estniska it-system, de flesta i offentliga institutioner. Det var 182 fler än året innan. I september var det 84 överlastningsattacker: det brukade i lugnare tider vara antalet under ett helt år.
Attackerna följer ofta tydliga mönster. Estland beslutar att ge sitt största stödpaket hittills till Ukraina. Attackerna ökar. Estland förbjuder infart för fordon med ryska registreringsskyltar. Attackerna ökar.
Så vad utlöste förstörelsen av din bil?
– Jag vet inte. Jag var inte den enda politikern på listan. Kanske var jag den ende de hann med innan de greps, säger Lauri Läänemets.
På gatan utanför väntar tv-team på att han ska komma ut och tala om bevakningen av gränsen mot Ryssland. Estland bygger stängsel och övervakningssystem längs hela gränsen, ett arbete som nu påskyndas.
Läänemets går ut i gatans solsken och läser ett uttalande. Han står med ryggen mot den öppna dörren till det som en gång var KGB:s fängelsehålor. Möjligen finns en symbolik i det men i så fall är det inget som någon noterar.
Ett drygt dygn senare tar ryska trupper bort 24 estniska bojar som markerar gränsen i Narvafloden. Ännu ett försök att skapa oro, svarar estniska regeringen.