Debatten distraherade massorna från allvarligare ämnen
Det är terminsstart i Frankrike den här veckan och när jag går förbi högstadieskolan i mitt kvarter håller rektorn ett tal på skolgården. Hon informerar eleverna om att de inte får komma till lektion utan skolböcker och väska. ”Vad sänder det för signaler till yngre elever att ni kommer med händerna i fickorna? Att ni inte är beredda att jobba. Så den som saknar böcker och väska i år blir inte insläppt i klassrummet. Däremot kontaktar vi föräldrarna som måste åka hem och hämta era saker och komma hit med dem, och det blir inte roligt för vare sig er eller dem. Så se till att ta med era böcker och så önskar jag er ett läsår där alla ger max för att lyckas!”
Hårda bud i Mellerud. Tuffa tag i den franska förorten.
Men det är inte bara de väsklösa som inte släpps in i skolan den här hösten. Också de som bär abaya blir portade. Abaya är ett löst sittande långt klänningsplagg i lite olika varianter. På marknaden finns bland annat kimono-abayan, omlott-abayan med knytning i midjan och den särkliknande abayan med luftiga ärmar och mudd vid handleden. Plagget bärs mestadels av kvinnor på den Arabiska halvön och kan ha, och nu läser jag på Wikipedia, ”både en religiös och kulturell betydelse”. I Frankrike har den blivit allt mer populär de senaste åren.
Och som ni redan räknat ut är det den religiösa kopplingen som ställer till det i ett land där la laïcité – konfessionslösheten – är inskriven i grundlagen. I fransk skola och övrig offentlig verksamhet får man inte bära religiösa symboler, en lag som ligger bakom slöjförbudet från 2004. Skolelever (och lärare) får inte heller bära synliga kristna kors, judisk kippa eller vad som helst som kan uppfattas som religiöst betingat.
Och nu har regeringen förbjudit abayan till terminsstarten.
– Franska skolan är konfessionslös och det betyder att det inte finns utrymme för religiösa symboler. Skolan måste förbli en neutral plats, argumenterar president Emmanuel Macron.
Det här är en praxis som bara går att tillämpa i ett land där kyrkan på riktigt är separerad från staten. I Frankrike förekommer till exempel inte religionsundervisning i skolan alls, och berättar man till äventyrs att åtminstone min generation i Sverige hade skolavslutning i kyrkan och julpyssel kring advent reagerar många fransmän med bestörtning: Religiös indoktrinering av oskyldiga barn i statens namn!
Den här hållningen kan man tycka mycket om, men det är en hållning som går att förstå och uttyda för alla berörda. Tills det kommer gränsfall, som abayan. För hur religiöst är det att bära en vid fotsid klänning i skolan? Är det inte, som en svensk kompis säger när jag skickar några bilder, mest ett A-linjeformat plagg av typen som man finner i hundra olika varianter hos märken som till exempel Acne? Är det i själva verket så, fniss, att Emmanuel Macron vill förbjuda löst sittande damkläder för att värna det klassiskt franska figursydda modet?
I måndags hade flera franska ministrar kallat till pressträff utanför olika skolor där ”abayan kan vara ett problem”. Och franska nyhetsmedier hängde på. Dessvärre siktades inte en enda abaya där regeringen och journalisterna fattat posto! Av 12 miljoner franska skolelever kom färre än 300 klädda i det numer förbjudna plagget till skolstarten. Av dem var det bara 67 som vägrade ta av sig den (för att de saknade andra plagg att bära, kan man tänka sig) och fick gå hem. Inga övriga incidenter rapporterades.
Fransk skola har ungefär samma problem som sina europeiska grannar: Låg lärartäthet, obehörig personal, segregation och mobbning. 2 000 franska skolbarn saknar dessutom bostad. Men hela veckan fram till skolstarten präglades istället av en diskussion om ett sällsynt klädesplagg som eventuellt har religiös koppling. Inte desto mindre blev abaya-debatten en regeringspolitisk triumf i att distrahera massorna från allvarligare ämnen.