Vi hade ett fungerande vägnät – sen kom privatiseringsdillet
Vi skulle resa till Finse, högst upp på Hardangervidda. Visserligen ett något udda helgnöje i snöstormarnas januari, men inget problem försäkrade jag mina reskamrater på Oslo Sentralstasjon. Bergensbanen mellan Oslo och Bergen rakt över det fruktade höglandet är en historisk ingenjörsbragd som varit i funktion i över hundra år.
Tåget visade sig dock vara försenat. Först angavs en halvtimme, allteftersom flyttades den tiden fram. Ja, de allra flesta tågresenärer känner vid det här laget till den rutinen.
Vi kom att tala med en snart pensionerad järnvägare om saken. Hans mycket norska stickade fingervantar pryddes med bokstäverna NSB, motsvarigheten till gamla svenska SJ.
Vårt tågset hade frusit fast, berättade han. Det var visserligen -22 grader, vilket dock inte varit något problem för gamla NSB. Problemet vi såg just nu var över huvud taget inte klimatrelaterat. Det var ett politiskt problem,
NSB fanns inte längre. Just nu var det tre olika privatföretag som tjafsade om vem som skulle frigöra de fastfrusna bromsarna, eller bromsklossarna, som löd under ytterligare ett bolag.
Tåget kom sedermera iväg med en och en halv timmes försening, när de olika privatföretagen färdigförhandlat sin ansvarsfördelning och någon kallat in extrapersonal på övertid ”just in time”.
Alla svenska tågresenärer känner vid det här laget igen sig. Det är inte vintern som är vårt problem. Här i Skandinavien har vi levt med vinter i 5 000 år. Vi har fixat det hittills.
Men 2023 blev Bergensbanens mest förseningsdrabbade år, efter mer än hundra års trafik, berättade den gamle järnvägaren med NSB-vantarna. NSB hade förresten bytt namn till ”Vy”, men var numera bara ett av femtielva företag som skulle sköta Norges tågtrafik. Och då gick det ju så klart åt helvete.
Det är samma helvete med vägtrafiken, fick jag nyligen lära mej. Vi hade en gång ett fungerande vägnät, på Vägverkets tid. Även vintertid, bör tilläggas. Sen kom privatiseringsdillet.
Katastrofen illustrerades i all sin korkade tragik helt nyligen när tusen bilar snöades in på E 22:an i Skåne. Vägverket har nämligen också slagits sönder och bolagiserats. Underhållspersonal sparkades, stora delar av maskinparken såldes till utlandet och så vidare enligt numera ökända så kallade affärsidéer. Men det blev fler direktörer i ledningen för oklart vad. Som illustrerades väl av en ”presstalesman” som inte hade en aning om vad som orsakat eländet på E 22:an men chansade på att ljuga om att allt var bilisternas fel.
Läs Peter Kadhammars kolumn av den 12 januari om händelsen och inse därmed vidden av den dumhetens katastrof som kallas privatisering, eller än värre, och än mer ideologiskt ”avreglering”.
Vi ser alla eländet breda ut sig, tåg, vägar, elförsörjning, apotek, skola, snart fängelserna. Även högerideologerna ser. Men tar inte minsta reson.
Det kan bara betyda att högernissarna anser att det blir bättre även om det blir sämre, att vi faktiskt vinner något på alla privatiseringsfiaskon. Nåja, inte ”vi” i största allmänhet. Men ”vi” i den bättre utbildade övre medelklassen som gått på Handelshögskolan, röstar självklart höger och behöver ett större utbud av privatiserad allmänägd verksamhet där vi kan bli direktörer, just vi har en hel del att vinna. Och så kan underklassen få stå och frysa på perrongerna. Dom är ändå inte värda mer, men det är vi.
Om ökad ojämlikhet och större klasskillnader, den väg Sverige har slagit in på, är högerns högsta ideologiska mål så är det ju helt sant att detta är den enda vägen, som Carl Bildt sa om privatiseringspolitiken. Då överför man det gemensamma ägandet till privatpersoner. Det är ju inget mysterium.
Det obegripliga är däremot att mer än femtio procent av alla män i Sverige röstar på en politik som helt oblygt avser att gynna högst en procent av oss och lämna de blåsta nittionio procenten kvar på den kalla perrongen.
För övrigt anser jag att…
…Agnes Wolds kolumn i Expressen den 26 januari där hon gör upp med geschäft och lurendrejeri som går ut på att dilla i olyckliga tonårsflickor att de ska byta kön är den modigaste texten hittills i år.
…det är förbryllande att se dessa muslimjägare, terroristexperter och dylika förklara varför Ryssland självklart bör uteslutas från Eurovision Song Contest men inte Israel. Beror det bara på vilken sorts kvinnor och barn man mördar?