En evig våldsspiral utan synbart slut
Finns det något mer tröstlöst än konflikten mellan Israel och palestinierna?
Ständigt nya dödskjutningar, missilattacker och terrordåd.
De värsta är att den eviga våldspiralen fortsätter tills Israel är berett att sätta sig ner vid förhandlingsbordet för att försöka hitta en politisk lösning.
Under två dagar har Israel genomfört den största militära operationen på Västbanken sedan den andra palestinska intifadan (upproret) i början av 2000-talet.
Målet har varit att slå till mot det som Israel kallar palestinska terrorister i staden Jenin. Nya väpnade grupper som bildats för att göra motstånd mot Israels ockupation som inte står under den palestinska myndighetens kontroll.
Palestiniernas svar blev en terrorattack i Tel Aviv mot människor som stod och väntade vid en busshållplats och ett antal raketer avlossade från Gaza mot Israel.
Det hemska är att den här typen av våld hör till vardagen. Sedan början av året har det varit extra illa. Ett skäl är den nytillträdda högerregeringen under den korruptionsåtalade politiske veteranen Benjamin Netanyahu.
Eftersom inga ”normala” politiker vill regera ihop med Netanyahu har han varit tvungen att plocka in de mest högerextrema elementen i israelisk politik. Nu är det bosättarnas och de ultraortodoxa judarnas representanter som i praktiken sätter agendan för landet.
Där ingår att Israel ska bygga ännu fler judiska bosättningar på ockuperad mark trots att just det är ett av de största hindren för att få till en fred mellan Israel och palestinierna. Där ingår också hårdare tag mot palestinierna.
Den senaste offensiven råkade sammanfalla med nya stora planerande demonstrationer mot Netanyahus försök att minska Högsta domstolens makt och öka hans egen regerings.
Grytan hålls kokande
De många åren av uteblivna framsteg när det gäller bildandet av en palestinsk stat har ytterligare undergrävt den palestinska myndighetens auktoritet. Radikala palestinier lyssnar inte längre på president Mahmoud Abbas. Istället bildar de egna väpnade grupper som organiserar motståndet mot Israel.
Israel uppger att de nu drar tillbaka sina soldater från Jenin. Men det innebär inte att våldet kommer att upphöra. Grytan till konflikten hålls ständigt kokande genom nya attacker och oförrätter som begås mot och från båda sidor.
Nyligen blev fyra bosättare dödade på Västbanken av palestinier. Tidigare i år stormade hundratals bosättare den palestinska byn Huwara. Brände, lemlästade och dödade.
Det är bara en tidsfråga innan nästa våldsutbrott sker.
Hela konflikten är så tragisk eftersom den har sin början i bildandet av staten Israel 1948. Efter Förintelsen under andra världskriget ansågs judarna ha rätt till en egen stat. Problemet var bara att det redan bodde en massa människor på den marken. Människor som fördrevs eller flydde i kriget som följde.
Israels arabiska grannar försökte utplåna staten i två krig 1967 och 1973. Resultatet blev istället att Israel visade sig vara militärt överlägset.
1993 träffades ett första fredsavtal i Oslo där Israel gick med på att ge tillbaka delar av den mark man ockuperat i de två krigen mot fred. Men när nästa fredsavtal skulle träffas år 2000 backade palestiniernas ledare Yassir Arafat ur i sista stund. Han vågade inte göra nödvändiga eftergifter.
Omvärlden har tröttnat
Sedan dess har det mer eller mindre varit en ständig utförsbacke där fredsansträngningarna fått allt mindre utrymme för att de senaste 5-10 åren lysa helt med sin frånvaro.
Tidigare ansåg en majoritet av israelerna att de måste komma överens med palestinierna för att kunna leva i fred. Numera verkar en majoritet dela Netanyahus åsikt att det går att leva med status quo där palestinierna i praktiken är andra klassens medborgare i något som alltmer påminner om apartheid, rasåtskillnadssystemet i det vita Sydafrika.
Det palestinska ledarskapet trycker hela tiden på för fredsförhandlingar men är fortfarande inte beredda att göra nödvändiga uppoffringar av rädsla för reaktionen hos den egna befolkningen.
Omvärldens uppfattning har länge varit att den enda möjliga freden innebär att en palestinsk stats bildas på Västbanken och i Gaza. Länge var det också Israels mål men inte längre.
Under många år stod konflikten högt upp på världens dagordning. I dag har världen tröttnat på att försök få två parter att leva i fred som själva gör allt för att hålla igång fientligheterna.
Om tvåstatslösningen inte längre är aktuell så har utomstående svårt att se hur en lösning skulle kunna se ut, som kan accepteras av båda parter.
I dag finns så många andra krishärdar som kräver en lösning; kriget i Ukraina, klimathotet, Kinas maktanspråk i Asien.
Konflikten mellan Israel och palestinierna fortsätter vara en krutdurk. Men för att det internationella samfundet åter ska orka engagera sig krävs att premiärminister Netanyahu är beredd att sätta sig ner för verkliga fredsförhandlingar. En första förutsättning för att få slut på våldet. Men ingenting tyder på att det kommer att ske inom överskådlig tid.
