En dyr och bisarr cirkus
Oisín Cantwell följer Julian Assanges kamp för att inte bli utlämnad till Sverige
LONDON.
Att Julian Assange skulle bli utlämnad till Sverige var lika lite en sensation som att hans horder av advokater omedelbart överklagade.
Det bisarra skådespelet fortsätter således helt i onödan att fylla juristernas plånböcker.
Så skulle domare Howard Riddle vid domstolen på Belmarsh road i södra London tillkännage om Assange ska lämnas ut till Sverige eller ej.
Det var den gamla vanliga cirkusen.
Demonstranter som inte tycks ha begripit vad målet handlar om, höll upp sina plakat och skrek: ”Rädda Wikileaks! Inför demokrati!”
Bianca Jagger anlände ett par timmar innan förhandlingen började, möjligen för att tv-kamerorna från hela världen inte skulle missa henne.
Huvudpersonen själv kom med sina tre advokater, vinkade självsäkert åt sina sympatisörer och förklarade artigt för pressuppbådet att han skulle hålla ett anförande så fort domslutet avkunnats.
Jag har intervjuat Assange några gånger. Hans hår är vitare än när vi sågs för några månader sedan, ansiktet blekare, mer fårat.
Han fick syn på mig, gick fram och viskade i mitt öra:
– Jag vet redan hur det går.
– Berätta, viskade jag tillbaka.
– Vi pratar senare, sa han och skyndade vidare.
Journalister från Tyskland, Australien och USA stirrade nervöst på mig och tycktes undra om de just gått miste om ett scoop.
Domare Riddle, en lågmäld man i övre medelåldern, tycktes dock inte bry sig det minsta om spektaklet utan började läsa upp sitt beslut på utsatt tid, klockan 10.30.
Långsamt och metodiskt gick han igenom advokaternas alla argument för att Assange inte skulle lämnas ut till Sverige.
Med giftig ironi viftade han bort märkliga vittnesmål om att det i Sverige i praktiken är nyckfulla folkopinioner som dömer och att åklagare Marianne Ny, som leder utredningen, är direkt farlig.
Det blev kort sagt ingen bra dag för de välbetalda advokaterna. De lyckades inte övertyga domaren om att Sverige är en bananrepublik där till och med statsministern anstränger sig för att få Assange fälld.
Det tog Riddle en dryg timme att resonera sig fram till att den misstänkte ska utlämnas till Sverige.
Och efter någon timmes diskussioner om hur borgen skulle betalas, kom till slut Assange ut till mikrofonerna och tv-kamerorna.
Han blandade sedvanliga utfall mot USA med högst rimliga funderingar på systemet med den europeiska arresteringsordern, som tillkom i kölvattnet av 9/11 för att EU-länder smidigt ska kunna
skicka misstänkta terrorister till varandra, men som används för att lägga vantarna på alla möjliga slags misstänkta brottslingar.
I bakgrunden stod juristerna och pratade om överklaganden med alla som ville lyssna.
– Det här kommer att pågå till i sommar, suckade en reporter från BBC.
Han har troligen rätt. För även nästa domstol kommer med all sannolikhet gå på Sveriges linje. Och då kan Wikileaks grundare överklaga ännu en gång.
En absurd föreställning i tre akter som handlar om allt mellan himmel och jord, men som rimligen slutar med att den världsberömde mannen tvingas inställa sig till förhör i Stockholm om vad allt detta borde handla – misstänkta sexbrott mot två unga kvinnor.
Det hade onekligen varit enklare och billigare för Assange att sätta sig på ett plan till Sverige och svara på åklagarens frågor.