Det är poetiskt – jag älskar fredliga incels
Jag älskar incels.
Och nu menar jag inte vilka incels kommit att bli, terrorister med stendumma teorier om Chads, Stacys och Beckys. Om du inte har stenkoll på terrorist-incels så är dessa amerikanska namn signifikanter för vilken typ av människa du är.
En Chad är alfahanne som älskar att knulla med Stacys som är bimbos och så finns det fula feminister som hatar män och de är Beckys.
Här märker man att terrorist-incels inte har något formell utbildning utan att deras kunskap främst kommer från porr och 00-talets romantiska komedier.
Inget fel med det! Själv har jag lärt mig oändligt mycket av dessa två genrer.
Vi har bara dragit olika slutsatser.
Grejen med incels är att det inte började som något misogynt. Alana, en ung queer kvinna i Toronto, startade en grupp för människor i ofrivilligt celibat, eftersom hon själv var blyg och inte kunde närma sig bygget av intima relationer.
Gruppen, som också hade en hemsida, växte och växte tills den fick ett eget liv, långt borta från den uppmuntrande stödgrupp Alana startat.
När jag säger att jag älskar incels är det Alanas incels jag menar.
Förra veckan blev Peter Ueda intervjuad i både SvD och DN. Han forskar på mäns ofrivilliga sexlöshet och har skrivit boken ”Man går sin egen väg – riktningar i sexlöshetens dimma”.
Ueda menar att eftersom kvinnor i högre grad inte länge är ekonomiskt beroende av män så har våra krav på en partner höjts, vilket göra att en massa män blir utan damer.
Låter inte så konstigt, eftersom kvinnor i generationer tillbaka mer eller mindre varit tvungna att stå ut. Nu får vi äntligen välja.
Såklart blir det en chock för många män.
Jag brukar tänka att åren mellan 30-40 är en riskabel tid för män och deras utseende. Vi kvinnor har lärt oss göra skönhetsarbete sedan barnsben. Så när ungdomen börjar avta vet vi hur man bevarar illusionen av den. Många män vet tyvärr inte det. Sorgligt.
Men de flesta jag känner som lider av ofrivillig sexlöshet är kvinnor. Fast lider känns som fel ord. De har inte sex och visst hade det varit nice att ha men de orkar inte göra det som krävs för att få det.
Singlar vet vilken mardröm det kan vara att försöka träffa någon. Hjärndöda konversationer på Tinder och artiga drinkar med främlingar efter jobbet är inte något att längta efter.
När man är sexlös en längre period tycker jag sexet slutar vara något som fattas. Man slutar tänka på sexlösheten som en brist. Istället är den vardag och det finns något fint med den vardagen. Man hittar närhet och intimitet på andra ställen. Jag är säker på att detta gäller både kvinnor och män.
En stor anledning till att många är utan sex är onekligen att så många går på antidepressiva. I boken ”Strangers to Ourselves” pratar författaren Rachel Aviv med läkare som menar att så många unga nu är utan libido, till följd av medicinering, att det kommer förändra hela generationer. Vad skulle Freud säga om ett samhället där driften dött?
En incels drift är dock inte död. Den lever och brinner och kör, helt utan riktning.
Är inte det poetiskt? Jag älskar fan fredliga incels.
Jag älskar alla som klarar av att stå i sin smärta utan att göra våld på andra.