Med Tidöavtalet inleds en ny fas i Liberalernas inbördeskrig
Jag somnar och vaknar med Liberalerna i mitt huvud. De hade två alternativ att välja mellan. Antingen kunde de gå ihop med marknadsliberala S, nyliberala C, friskolevänliga MP och välfärdsvurmande V. Eller också kunde de ställa sina fötter i det konservativa, högernationalistiska blocket som har invandring och repression på hjärnan.
De valde det senare. Hur är det möjligt?
Med Tidöavtalet inleds en ny fas i partiets inbördeskrig. En av kritikerna är Romina Pourmokhtari, 26 år. Ulf Kristersson och Johan Pehrson tänker nu tysta henne med en ministerpost.
Det är därför Pourmokhtari får bli ny klimat- och miljöminister, för några särskilda kunskaper på området har hon ännu inte uppvisat.
Hon har pluggat statskunskap, som alla borgerliga politiker, så det säger inget.
När Kristersson läste upp sin ministerlista i tisdags var han noga med att tala om vilka utbildningsmeriter hans regering besitter. Som om ett visst mått av högskolepoäng ska få oss att känna tillit och förtröstan.
Det är ett tidens tecken, att högutbildade anses veta bäst och kunna mest.
Man kan jämföra med hur Socialdemokraterna på 1930-talet blandade sina ministrar utifrån en idé om vad Sverige ska vara för ett slags land. Gustav Möller, med sju års grundskola, satt i samma regering som Ernst Wigforss, docent i nordiska språk. Kommunikationsministern hette Henning Leo och var lokförare.
Om ett land enbart ska styras av människor som har pluggat på universitet, är det en ocean av livserfarenhet som går förlorad. En sån regering kan aldrig göra anspråk på att förstå landet och representera folket i dess helhet.
Samtidigt som Ulf Kristersson hoppades att vi alla skulle ta upp en applåd för meritokratin, denna medelklassens självförhärligande idé om vem som är bäst lämpad för en titel, avslöjades det att näringsminister Ebba Busch har tre ärenden hos Kronofogden.
Jag vet inte varför det provocerar mig särskilt att det är just smink och kläder som Busch inte har betalat för. Men varför ska jag känna tillit för nån, som vill kasta ut folk på grund av bristande vandel, men som själv inte kan sköta sina räkningar?
Men visst kan en högre utbildning inge förtroende. Det skadar inte att Gunnar Strömmer, som nu ska ta hand om vandelparagrafen, är en så kallad ”tung jurist”. Jämför det med Parisa Liljestrand, kulturministern som aldrig ägnat sig åt kulturpolitik, och som bågar om att hon är ”litteraturvetare i grund och botten”.
Det kommer gå åt helvete för den här regeringen. Det är väl det Liberalerna redan har fattat. Även de torde somna och vakna med en och samma fråga i sina huvuden:
Hur kunde det bli så här?