Den svenska vintern är ett hån – ovärdig
Det räcker nu.
Det har varit vinter så länge jag kan minnas och på tv säger dom att den här enfaldiga kylan ska hålla i sig till slutet av nästa vecka.
Jag har aldrig förstått mig på alla de beskäftiga typer som hävdar att vintern ska vara kall. Som drömmer om skidturer i nitton minus och långa promenader i gnistrande snö.
De måste ljuga. Den svenska vintern är nämligen ett hån. Den är ovärdig.
Det är ingen tillfällighet att mänsklighetens tidigaste civilisationer uppstod på helt andra breddgrader än våra.
Vi ska helt enkelt inte behöva leva under omständigheter som dessa.
Om det fanns någon rättvisa så skulle vi efter den förra hemska vintern fått uppleva några månader av uthärdligt slask.
I stället blev det arktisk kyla redan i november och sedan den kallaste decembermånaden sedan Eldkvarn brann.
Men dagarna blev längre, vädret mildare och det började porla glatt i stuprännorna.
Jag, en inte alltför intelligent människa, började naivt drömma om en vår som kanske möjligen trots allt skulle anlända en dag.
Men så slog helvetet till igen. Och nu ska det tydligen vara svinkallt februari ut.
Jag ska inte använda detta utrymme till att gnälla på SJ och SL. Det har tillräckligt många andra gjort. Men mina tår frös till fiskpinnar och jag kan möjligen behöva en ny nästipp efter att ha väntat i 20 minuter på bussen i går.
Det finns ett efterblivet talesätt om att det inte finns något dåligt väder – bara dåliga kläder.
Det är skitsnack. Det finns bara ett anständigt väder och det är 25 grader i skuggan med en kall Hof på en uteservering.