Här är de svagaste länkarna i Kristerssons regering
Hur länge Ulf Kristersson är statsminister beror inte bara på honom själv.
De svagaste länkarna i hans regeringsbygge är verkligheten.
Och Liberalerna.
I morgon tisdag läser den nyvalde statsministern Ulf Kristersson (M) upp sin regeringsförklaring i riksdagen och därefter listan med sina ministrar. Ungefär hälften kommer att komma från hans eget parti, resten av posterna får koalitionspartnerna L och KD dela på.
Ulf Kristersson har siktet inställt på ett långsiktigt maktinnehav. Han har talat om två, alternativt tre mandatperioder. Det vill säga mellan åtta och tolv år i regeringshögkvarteret Rosenbad.
Men önskemål är en sak. Den brutala verkligheten något helt annat. Det finns inga som helst garantier för att Kristersson ens överlever sin första mandatperiod, fram till 2026.
De svagaste länkarna i Kristerssons regeringsbygge är följande:
• Liberalerna.
• Verkligheten.
• Sverigedemokraterna.
Länge hävdade Ulf Kristerson och Ebba Busch (KD), kärnan i den nya regeringen, att de var tveksamma till att ta med Liberalerna eftersom de inte litade på att Johan Pehrson kunde hålla ihop sitt parti.
Falangstriden inom L handlar i grunden om inställningen till SD. Går de att samarbete med eller inte?
Redan innan riksdagen öppnat efter valet fick misstankarna om fortsatt splittring ny näring. Tre ledamöter inom regeringsblocket röstade inte för Julia Kronlid (SD) som andre vice talman i den helt anonyma omröstningen. Misstankarna riktades mot Liberaler som var missnöjda med partilinjen.
Sedan avtalet mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna offentliggjordes i fredags visade sig splittringen i öppen dager igen.
Nestorn Barbro Westerholm, en pelare i partiet i decennier, sade att hon verkligen inte gillade vad hon såg.
– Det här kan jag inte ställa upp på.
Det gjorde inte ungdomsförbundet Luf heller. Eller partiets största enskilda distrikt, det i Stockholm.
Så blir din ekonomi med den nya regeringen
De anser att avtalet som regeringssamarbetet med SD bygger på, allmänt kallat Tidö- eller slottsavtalet, går alldeles för långt och inte alls har förankrats internt. Det har inte stöd i beslut som partiet tagit i sina högsta beslutande organ, partirådet och landsmötet. Därför kräver de att avtalet nu behandlas i en av dessa instanser.
Det kommer sannolikt inte ändra någonting. Men uppropet visar att Liberalernas uppslutning bakom Kristersson är långtifrån stabilt. Och utan Johan Pehrsons Liberalerna faller Kristerssons regering.
Den andra svaga länken är verkligheten. Det är varje regerings spöke eftersom den kan ändra de mest vällovliga planer.
Men Kristerssons regeringsbygge har en ovanlig konstruktion som gör det särskilt instabilt.
Det består av en liten koalitionsregering med tre partier med ett sammanlagt stöd i riksdagen på 29 procent. De samarbetar med Sverigedemokraterna som har 20,5 procent av väljarna bakom sig.
Faller någon av de här delarna bort raseras hela bygget. Pang bom.
Verkligheten i form av ett utredningsförslag om marknadshyror i nyproduktion fick riksdagen att ge Stefan Löfven (S) och hans regering sparken förra sommaren.
Den nya regeringen har, utöver inre stridigheter som utredningsförslag, en mycket svår internationell situation liksom ett allvarligt ekonomiskt läge att bemästra.
My Rohwedder: De kan skrälla som nya ministrar
Det är omöjligt att säga hur stora prov regeringen kommer att ställas på av detta. Men att kriserna kommer kan man vara helt säker på. Fyra år är en eon av tid i politiken.
För två år sedan var det ingen som kunde föreställa sig att inflationen skulle ligga på nära tio procent, att det skulle vara fullt krig i Ukraina och att Sverige skulle stå på tröskeln till Nato.
Kort sagt. Regeringen måste hantera verkligheten. Men det är inte säkert att hela regeringen gillar det sätt som det görs på.
En tredje svag länk är Sverigedemokraterna. Jag misstror inte på något sätt deras ärliga uppslutning bakom Ulf Kristerson. Nu.
Men om ett, två eller tre år kan situationen vara helt annorlunda.
Jimmie Åkesson och hans parti jobbar långsiktigt. De har siktet inställt på att vara ett regeringsparti 2026.
Äventyras de planerna kommer Åkesson inte att bli lätt att tampas med. Självfallet har han, och hans partikamrater, det egna partiets bästa högst uppå dagordningen. Det har alla partiledningar.
Jimmie Åkesson och hans parti har tillsammans med Socialdemokraterna majoritet i tolv av sexton utskott i riksdagen. I kammaren har S och SD alltid majoritet om de röstar på samma förslag. Oftast räcker det att SD lägger ner sina röster för att S-förslag ska vinna.
Om Jimmie Åkesson vill fälla regeringen har han alltså stora möjligheter att göra det. Det vill han inte i dag. Men 2023, 2024? Vem vet.