Akilina, 7, om äldre som svälter: ”Jag vill hjälpa dem”
Publicerad 2016-11-22
"Jag gillar bara inte när folk dör"
Akilina, 7 år, låg i sängen och var sjuk i helgen.
Då läste mamma Mari-Elise ur Aftonbladet för henne.
– Jag tyckte synd om de gamla och vill hjälpa dem, säger Akilina Vallström.
Reaktionerna har strömmat in till Aftonbladet efter reportageserien om den dolda men utbredda undernäringen bland äldre. Den yngsta hälsningen är från en lågstadieelev i Gävle.
Sjuåriga Akilina blev både ledsen och arg över äldresvälten. Fast hon bara går i första klass har hon redan ett stort socialt patos, förklarar hennes mamma, Mari-Elise Vallström.
– Jag läste två artiklar för henne. Det är verkligen sorgligt att det är så här. Människor ska framför allt inte vara ensamma. Det är som att vi inte längre ser andra människor som resurser, säger Mari-Elise Vallström.
Akilina föreslog genast att de skulle hitta en äldre att hjälpa.
– Då kan den gamla få fiskbullar, pasta och stuvade morötter, sa hon med glittrande ögon, berättar mamman som blev rörd av dotterns omtanke och hörde av sig till Aftonbladet.
"En måltid i taget kan vi bygga en ny verklighet för de äldre!" skrev hon i ett mejl.
I går fick Akilina själv berätta om sina reaktioner för Aftonbladet.
– Jag tänkte att jag gillar bara inte när folk dör, säger hon.
Och de konkreta idéerna kom naturligt.
– Man kanske kan gå till de gamla och fråga om de vill ha mat?
Vad vill du ge för mat till de äldre?
– Man frågar vad de vill ha så kan man fixa det, säger 7-åringen vars egen favoritmat är köttbullar.
Känner du någon gammal?
– Ja. De är bara bra. De plockar upp mina leksaker och ger en bakelser, det är gott.
Mari-Elise är stolt över sin dotter.
– Hon gillar inte när folk lider i onödan. Hon har förstått att det måste vara så ibland, men inte om det inte behövs. Vi läser och diskuterar mycket och hon har kanske sett mig ställa upp för andra med små saker.
Familjen har genom åren haft så kallade soffsurfare hemma, och häromdagen hjälpte Akilina en dam som var förvirrad att posta ett brev.
Annars upptas sjuåringens tid av dans, och familjens två kaniner Majster och Nåva.
En annan av flickans idéer är att ordna en plats i Gävle där barn och föräldrar kan träffas för att pyssla.
– Efter småbarnsgruppen tar det slut, då finns det ingen bra mötesplats. Jag har lovat Akilina att kolla efter en lokal och en sponsor. Barn ska uppmuntras om de har idéer, säger mamman.