Dagny, 94 år, väger bara 40 kilo
Uppdaterad 2016-11-21 | Publicerad 2016-11-18
”Jag tänker att man är till besvär och inte ska klaga”
En bit kålpudding, fläckig potatis och några kokta morötter.
Det är vad Dagny Larsson, 94, ska äta i dag.
– Mamma äter en enda matlåda om dagen, som hon delar i två delar. Enda gången hon äter med glädje är när vi tar med thai-mat, säger sonen Per Larsson.
Per Larsson öppnar dörren till sin mamma Dagnys kyl, tar fram den vita plastlådan märkt med dagens datum och tittar under locket.
– Jaha. Kålpudding med gräddsås och kokt potatis. Det ligger några kokta morötter här också.
Det är fredag och på Tonhallen inne i Sundsvall ska komikern Thomas Petersson ha sin show ”Tillbaka till verkligheten”, om vikten av att skratta åt elände.
Men för Dagny Larsson är varje dag den andra lik. Med undantag för sonens och dotterns besök kan hon inte komma på något som sticker ut.
– Ja, det var en fråga, det. Det händer ju att jag får komma ut och gå lite grann, men nu har jag inte varit ute på flera dagar, säger hon när hon fått hjälp att sätta sig runt köksbordet.
Hård korv och potatis
Kroppen är svag och värker. Hon orkar inte längre gå, hon hör dåligt och äter Alvedon och blodtrycksmedicinen.
Resultatet är att Dagny har krympt till 150 centimeter och i dag bara väger 40 kilo.
– Jag har varit med mamma på läkarstationen där de sagt att hon borde få i sig energidryck, säger Per Larsson som försökt få mamman att ställa krav.
– Hon tillhör generationen som inte vill klaga. Men vem skulle vilja sitta ensam hemma och äta de där matlådorna som levereras två gånger i veckan för hela veckan?
I januari 2016 uppmärksammade Per Larsson matlådornas kvalitet sedan mamman serverats några hårda korvbitar och tre ännu hårdare potatisar.
Efter det har Dagny bytt hemtjänst, men maten är densamma, överlag torftig, menar sonen.
– Mamma äter mindre och mindre. En portion om dagen som hon delar på två gånger. De gånger vi tar med annan mat, eller går på restaurang, då märker man hur hon äter med glädje.
”Kan inte göra alla nöjda”
Förutom dottern och sonen med hustru ser Dagny bara hemtjänsten, som ibland stannar över lunchen. Dagarna går långsamt, och aptiten har förändrats i takt med de senaste årens matlådor.
– Det är inte hemlagat, om jag säger så, säger Dagny.
Sonen Per påminner sin mamma om vilken god kock hon varit, om all god husmanskost hon brukade laga – söndagarnas slottsstekar, långkok, rotmos och fläsklägg och pölsa.
Dagny nickar med men understryker att hon inte klagar.
– Jag tar ju hellre köttbullar än den där köttfärssåsen man får. Fast de kan ju inte göra alla nöjda och jag har ju barn som ser efter mig.
Per berättar att hans föräldrar levt knapert. Dagny var hemmafru med fyra barn och hennes man chaufför.
– Sedan tog hon även hand om sin gamla mamma, pappa och en morbror.
Läser Kepler-deckare
Glädjen fanns där ändå. Paret dansade mycket, Dagny spelade bridge, älskade att läsa skönlitteratur och levde länge på sin enda utlandsresa till Mallorca på 60-talet. Men maken dog 1989 och i dag är nästan alla vänner borta.
– Jag har en väninna, men hon är sämre än jag i dag. Som tur är har jag alltid trivs med mig själv, säger Dagny och berättar att hon just nu läser Keplers deckare ”Stalker”.
En stund senare lever hon upp. Per har, som han ofta brukar, hämtat thai-mat. Kycklingbitarna ryker av värme och grönsakerna i den pikanta såsen är knapriga.
– Ja, det smakar någonting, det, säger hon.
Thai-resterna räcker till två matlådor. Bra, tycker sonen eftersom mamman inte äter kvällsfika med resultatet att nattfastan kan vara upp till 15 timmar lång.
”Tigger inte”
Alternativet, ett äldreboende, är ändå inte aktuellt, säger 94-åringen som tittade på ett för flera år sedan.
– Det var fint men folk satt bara på en bänk, de pratade inte med varandra ens.
I stället blev det hemtjänst.
– De får passa upp på mig när de vill. Jag tigger inte och ber.
Dagny medger att hon tillhör generationen som är tacksam.
– Man tänker på åldrandet ibland, men så kopplar man bort det. Jag tänker att man är till besvär och inte ska klaga.