Mariupol: ”Folk lagar sin sista mat över flammorna”
Uppdaterad 2022-03-22 | Publicerad 2022-03-21
Människor bränner upp sina möbler, lagar sin sista mat över flammorna.
Ligger vakna fyra nätter i sträck när bomberna faller nästan oavbrutet.
Börjar inte springa när militärplan dånar förbi, fortsätter bara att gå mot vattenkön.
Storstaden Mariupol i södra Ukraina har varit omringad av rysk militär i tio dagar.
Irina lämnade hemstaden den 16 mars och berättar om situationen för brittiska BBC.
– Jag kan inte säga vad som var hemskast. Allt var hemskt. Skräcken dövas hos människor som hamnar i sådana omständigheter. Du ökar inte ens på dina steg när plan flyger över dig och explosioner inträffar, du fortsätter bara mot ditt mål: att hämta vatten i en kö som du måste stå i flera timmar, säger Irina.
Redan 24 februari, invasionens första dag, stängdes värmen av. 2 mars försvann elektriciteten, internet och dricksvattnet. 6 mars slutade gasen att flöda i spisarna.
– Folk i mitt hus tog med sig all mat de hade ut på gården. Vi lagade mat över en eld. Först brann träden, men sedan föll snön och de blev fuktiga. Då tog vi allt möjligt av trä: en del kom med möbler, andra med ledstänger från trappor. På så vis fick vi lite varm mat i alla fall en gång om dagen, berättar Irina för BBC.
Hon såg stadens namnlösa massgravar. Enligt officiella ukrainska siffror har över 2 500 människor i Mairupol dött sedan 24 februari.
”Kyrkogården har tagits över av ockupanterna”
– Människor samlades vid husen för att bära iväg kroppar och begrava dem i närheten. De döda grävdes ner i massgravar, de kunde inte ens identifieras. På bårhusen finns inte plats. Kyrkogården Starokrimskaja där alla i Mariupol brukar begravas är stängd, där håller ockupanterna till.
Irina stannade kvar längre än hon borde ha gjort i staden, för att hjälpa medmänniskor som blivit utan tak över huvudet.
– Invånarna från flera andra hus bodde i vårt hus, eftersom två niovåningshus intill träffats av granater. Vi hade en befäst källare, många samlades där. 122-millimeters Grad-raketer föll på vårt hus, men det hade mycket tjocka väggar, berättar Irina.
Till slut lämnade hon staden.
– Inte för att vi ville lämna den, utan för att vi i två veckor hade varit utan ljus, utan vatten, utan mat, utan allt. Inte ett enda helt hus fanns kvar i staden, inte en väg utan kratrar, inte ett helt fönster. Det var en katastrof.
– Efter fyra nätter utan sömn och med ständiga luftanfall satte sig folk helt enkelt i sina bilar och åkte. Det var ingen humanitär korridor. Vi organiserade avfärden själva, körde efter varandra för att inte hamna vilse, och för att kunna undvika minor. Jag åkte i det jag hade på mig, det är allt jag äger, säger hon.
Irina är säker på att de ryska ockupanterna – som hon hatar – inte kommer att ta över staden.
– Ukrainarna hjälper varandra. När mitt hus förstördes letade jag efter ett skyddsrum. Jag blev mottagen i flera källare, fick mat, blev aldrig bortkörd. Det var väldigt inspirerande, säger Irina.
Mariupol kontrolleras fortfarande av ukrainska styrkor, som regelbundet publicerar bilder av utbränd rysk militärmateriel i stadens förstäder.
