Publicerad 2024-04-01
De samarbetar med världsartister, skapar masshysteri i Japan – och tjänar en miljon kronor i förskott per låt.
Ändå är det en sak som skaver.
– Det vore kul med ett erkännande på hemmaplan, säger svenska doldis-hitmakarna, Tobias Danielsson, 25, och Samuel Brandt, 23.
LOS ANGELES. Allt började med ett trevande meddelande från en fjortonåring i Trollhättan.
”Vi borde göra något ihop”.
Samuel Brandt kontaktade den två år äldre Tobias Danielsson i Älmhult, eftersom han uppskattade Tobias låtar på musikplattformen Soundcloud.
De fattade genast tycke för varandras remixer och började sedan, av ren slump, på samma gymnasium.
Vips, var ett nytt svenskt musiksamarbete fött: NOTD.
– Ingen av oss tänkte någonsin att det skulle bli seriöst, säger Tobias.
Ändå dröjde det inte länge innan de snackade med en manager och deras låtar mångmiljonstreamades. De första pengarna trillade in: 7 500 kronor. Jackpot i en tonårings värld.
– Vi gick på gymnasiet, och bara ”Wow! Tänk om vi kan leva på musiken”, säger Tobias.
Tio år senare är det fickpengar. Artistduon drar på turné över hela USA, konserterna säljer slut i New York och LA, de bjuds på Grammyefterfest med superstjärnor – och tjänar en miljon kronor per låt.
Och sätet har de nu i drömmarnas stad – Los Angeles.
Åskmolnen har just skingrats över deras nya hem på adressen ”Sunshine Terrace”.
Tobias och Samuel plaskar genom pölarna på terrassen och spejar mot bergen; hela ”the Valley” ligger nedanför, inbäddad i rosa dimslöjor efter att himlen öppnats och stängts som en kran.
– Ibland kan det bli lite ”overwhelming” att stan är så stor, säger Samuel om 15-miljonersmetropolen.
– Jag tror inte många svenskar förstår att det kan ta två timmar att resa bara inom LA.
Under flera år åkte duon skytteltrafik mellan Sverige och Los Angeles. Men i vintras bestämde de sig för att flytta mer permanent.
Ska man erövra musikbranschen är det här man ska vara.
Drömmen är ett alldeles eget album med originallåtar. Men det som en gång slungade dem till framgång var remixer, som fångade världsartisternas uppmärksamhet. Först olagliga sådana.
Som när laddade de upp en bootleg-version av Ed Sheerans megahit ”Shape of you”. Låten fick snurr på nätet och mångmiljonlyssning.
Sedan skedde det osannolika.
Sångarens manager hörde av sig: Vill ni släppa remixen officiellt – med Sheeran?
– Det var extra fett den gången, eftersom vi först hade gjort den olagligt. De hade hittat den och tyckte den var så pass fet så att de ville göra något, säger Samuel.
– Vi fick en bekräftelse på att det vi gör funkar.
Resten skedde av bara farten. De släppte remixer i rasande takt med Shawn Mendes, Rihanna, Demi Lovato, Sia.
– Alla de remixerna var helt ofattbara. Det där är artister man lyssnat på så länge, eliten i musikbranschen. Jag tror inte någon av oss fattade, det bara hände, säger Tobias.
De senaste månaderna har de åkt på en alldeles egen turné, med konserter från kust till kust i Amerika. Los Angeles och New York var totalt slutsålda, med 1 300 i publiken – deras största headlinekonsert hittills.
– Vi är bara två kids från Sverige, och att så många vill komma och titta på oss. Det är helt sjukt, säger Tobias.
– Det känns fortfarande surrealistiskt. Sedan kommer det stunder när man stannar upp och känner ”woah”.
Ett sådant ögonblick kan vara precis när de tar klivet ut på scenen, och ser publikhavet sjunga med i varenda låt. Annars är lyssningar bara siffror på nätet, men plötsligt ser man avtrycket som låtarna gjort, säger Tobias.
På ett gig, med fler artister, var det hela 15 000 i folkhavet. Då skakade händerna innan.
– Man får sånt adrenalin att det känns som en blackout, fortsätter han.
– Ja, vi har halvinrett kan man säga, köpte ett par möbler på Ikea, förklarar Tobias.
På scenerna får duon tusentalet personer att studsa till varenda EDM-beat, men i vardagen kan de känna sig mer tillbakadragna.
Som när de var på Grammyfest, ordnad av Shawn Mendes. Hela artistgräddan var där; Lewis Capaldi, Camila Cabello, Niall Horan, ex-medlem i One Direction.
– Vi är dåliga på mingel – vi stod mest där, och bara ”tjena”, säger Tobias och vinkar robotiskt, som en illustration av svensk hisstämning.
– Vi kommer från småstäder i Sverige, där det inte händer så mycket grejer. Sen kommer man hit, går på stora event, då kände vi: Hur sjutton pratar man med folk nu då?, säger han.
– Men vi har blivit bättre på det.
Genom åren har de gång på gång fått in låtar på topplistor i USA. Sålt guld och platina – vilket endast ett fåtal svenska artister lyckats med genom tiderna. Men masshysterin nådde en ny febertopp när de åkte till Japan i höstas.
Då försökte fans kravla sig in i deras bil, omringade dem, mötte dem på flygplatsen, bankade på rutorna och filmade in i bilen.
– Vi bara, ”vad hände?”. Det var en galen upplevelse, säger Tobias.
– Vi hade aldrig varit med om det innan. Det var väldigt weird. Japan är så långt hemifrån, kändes som en annan värld. Ändå kände folk igen oss. Fett konstigt, tillägger Samuel.
Inuti gömmer sig en brun gegga.
– Ja, den ser inte särskilt vacker ut, skrattar han.
Det är gårdagens kladdkaka, som han själv har bakat.
– Den var god åtminstone.
När hemlängtan blir för stor kan en nostalgisk sötsak dämpa, åtminstone tillfälligt. Svenska kakor och saltlakrits är hårdvaluta.
På köksbänken ligger en fiskehatt som ser ut att vara sydda i Ikeas klassiska bärkassar, med NOTD i gul text. Potentiell merch för duon framöver, säger de.
– Sick, säger Samuel.
Det finns ”ups-and-downs” med att bo här, säger de med engelskan injicerad i västgötskan och småländskan: Arbetstider existerar i princip inte. Det mer business, och mindre kärlek till musiken, på gott och ont.
De vet inte hur länge de ska bo i USA. Sverige känns trots allt fortfarande som hemma. De har hittills släppt en låt på svenska, tillsammans med popdrottningen Veronica Maggio.
Men trots japansk fanhysteri, miljonregn och hyllningar i USA förblir de totalt okända som artister på hemmaplan, säger de.
Det svider lite.
Ibland åtminstone.
– Sverige är ändå vårt hemland. Det hade varit kul med lite recognition, säger Tobias.
– Men det kommer väl along the way.
