Hon sattes på dietkost – gick ner till 38 kilo

Britt Peruzzi

Svält. Ordet för tankarna till krig, fattigdom och nöd.
Men det finns nära dig – hela tiden.
Varje år svälter 75 000 svenskar. Bara i dag riskerar i genomsnitt 41 äldre att dö av undernäring.
I en serie artiklar berättar Aftonbladet om den dolda svälten – och om dess offer.

Lisbeth Carlborgs kropp var en siluett av undernäring.

Men ingen inom äldrevården slog larm.

– När vi hittade henne vägde hon 38 kilo och såg ut som ett skelett, säger svärsonen Krister Westerlund.

Lisbeth Carlborg föddes i Köpenhamn 1925 men åkte som 20-åring till Sverige i hopp om ett bättre liv. Hon fick anställning som hattmodist, gifte sig med John och blev så småningom en energisk fyrabarnsmamma.

Lisbeth var en elegant kvinna, men vid livets slut var kroppen tunn som en fågels.

– Jag är inte förvånad över siffrorna om undernäring för vi fick på alltför nära håll se den, säger svärsonen Krister Westerlund, ordförande för Alzheimerföreningen i Sverige.

”Vågade inte ens tända”

2010 levde Lisbeth ensam i sin lägenhet i Ulricehamn och hade hemtjänst. Sönerna bodde inte nära och dottern Kristina i Skåne kunde inte heller hon ha kontroll över den dagliga omsorgen.

Kvinnans vikt rasade snabbt och vid ett tillfälle i oktober samma år fick dottern vid ett besök sitt livs chock.

– Mamma satt i sin soffa, mager och utmärglad, och vågade inte ens tända lamporna. Hon var ensam och kunde inte ta hand om maten hemtjänsten kom med. Man hjälpte henne att vara hel och ren men man hade inte tid med maten.

Lisbeth hade blivit utredd av en arbetsterapeut och fått göra ett minnestest. Det ledde till en demensdiagnos, men ingen behandlingsplan.

Satt på diet av läkaren

Nästa dag såg dottern till att mamman kom till vårdcentralen och blev då varse att läkaren hade satt henne på diet, fast hon var så svag att hon inte kunde stå.

– Han hade ordinerat lightkost på grund av diabetes 2, samt näringsdrycker. I stället för mycket fett och proteiner. Jag sa vad jag tyckte och läkaren blev klädsamt röd om öronen, berättar Kristina.

Vågen på vårdcentralen visade på 38 kilo.

– Mamma fick nu snabbt läkemedelsbehandling och dagen efter även ett korttidsboende. Då hade jag stått och skrikit till biståndshandläggaren att ”hon svälter ju ihjäl framför era ögon”.

Höstfärgerna lyser klara vid minneslunden i centrala Malmö. Här har Kristina vant sig vid att stanna till och minnas. Det var också i Malmö som hennes mamma fick tillbringa sina sista två år i livet.

Då hade hon råkat ut för en incident i Ulricehamn, som familjen inte kunde förlika sig med.

– Mamma skickades till sjukhus för att röntgas och ta några prover och när hon skulle tillbaka till korttidsboendet hade de vräkt henne. Om man var borta mer än 24 timmar miste man sin plats, fick vi veta, säger Kristina som blev helt ställd.

Lisbeth tvingades vara kvar på sjukhuset i 14 dagar innan hon fick ett nytt boende där hennes kroppsstyrka sakta började ta sig.

– Men när enhetschefen byttes ut till en oengagerad sådan fick mamma än en gång inte i sig mat. Jag brukade ringa och fråga ”Har hon ätit? Druckit? Har hon fått

någon vätska på natten?”.

Gick snabbt upp i vikt

Till slut valde Kristina och Krister att flytta Lisbeth till ett demensboende i Malmö.

– Där gick mamma raskt upp tolv kilo, men hon var ju gammal och hade redan fått dåligt immunförsvar, säger Kristina.

Hennes man har sedan 2000 kämpat för just de demenssjukas rättigheter.

– Undernäring är ett känsligt problem bland våra patienter, säger han och understryker att fler anhöriga skulle klaga öppet om de inte behövde oroa sig för repressalier.

– Det är inte ovanligt att kommunen plötsligt utser en god man åt den äldre och stryper umgänget med den anhörige.

Men finns det anhöriga bör de söka hjälp och sedan stå på sig, menar Krister Westerlund.

– Många drabbade har inte alltid en anhörig som kan kämpa i deras ställe. Inget land har så många ensamhushåll som Sverige. Då blir det som det blir.

Gör dagliga utryckningar

Ordföranden i patientföreningen berättar att han dagligen gör akuta uttryckningar när vård och omsorg sviker och därmed stryper de äldres  medborgerliga rättigheter.

– Ibland får jag tanken att svensk sjukvård vill att dessa gamla ska dö av svält.

Synen som mötte honom och hustrun Kristina när de klev in i hans svärmors lägenhet i Ulricehamn plågar honom ännu.

– Om vi inte hade kommit i rättan tid så hade hon dött av svält.

Lisbeth Carlborg blev 89 år gammal.