Lovades bra jobb – tvingades prostituera sig

Wolfgang Hansson

FLORENS. Joy, 20, fick löfte om ett bra jobb där hon kunde tjäna pengar och skicka hem till familjen i Nigeria.

Men mannen som hämtade henne efter flykten över Medelhavet höll henne inlåst på ett rum. På kvällarna tvingades hon prostituera sig.

När Italien går till val i dag är invandringen den enskilt största valfrågan. Italienarna vill få stopp på strömmen av migranter och invandrarkritiska partier väntas få stora framgångar. De senaste fyra åren har landet tagit emot 600 000 flyktingar av olika slag.

Men även om många tar sig över Medelhavet frivilligt finns det tusentals som tvingas till resan och utsätts för människohandel, trafficking.

Som Joy som vi träffar i en utkyld samlingslokal i en kyrka i Florens.

Hon har en skarp haka och ledsna ögon. Hennes sinnrikt flätade hår är uppsatt som en solfjäder.

Hon betraktar oss misstänksamt trots att hon har med sig en kvinna från hjälporganisationen Giovanni 23. Till en början är hennes svar fåordiga och lågmälda.

Lockrop

Joy, det är inte hennes riktiga namn, var 18 år när hon träffade en person i sin hemstat Edo i Nigeria som sa att han kunde fixa så hon kunde åka till Europa och tjäna en massa pengar.

– Han målade upp en bild av ett bekvämt liv med mycket pengar och prylar, berättar hon. Samtidigt skulle jag ha råd att skicka pengar till min familj.

Lockropen var alltför svåra att stå emot.

Joy sattes på en buss tillsammans med många andra i samma situation med destination Libyen. Det tog två veckor att ta sig dit genom Sahara. Med en mobiltelefon stod hon under resan i regelbunden kontakt med personen som övertalat henne att resa. När Joy kom fram till Libyen började hon inse att den ljusa bild hon fått uppmålad inte var helt sanningsenlig.

Rånade och dödade

Hon hade ingenstans att bo så tillsammans med andra resenärer slog hon läger ute i det fria där det åtminstone fanns ett skyddande tak. Det var långtifrån riskfritt.

– Folk i vår grupp blev rånade och våldtagna. Några till och med dödade.

Efter några veckor greps Joy av milismän och fördes till ett läger där det var så trångt att människor tvingades turas om att sova.

Hon lyckades nå sin kontaktperson som betalade en lösensumma för att få henne fri.

– Annars hade jag blivit såld som slav, berättar Joy och tittar ner i golvet.

Så här långt in i resan hade hon helst av allt bara återvänt till Nigeria. Men hon hade ingenting att säga till om. En kväll beordrades hon att borda en liten gummibåt.

Svimmade

Hon sätter sig bredbent på sin stol för att visa hur tätt passagerarna satt packade i en v-formation på rad i båten.

– Vi var kanske 150 stycken och satt på varandra. Flera passagerare blev knuffade i vattnet under resan för att båten inte skulle kantra. Vi fick inget att äta eller dricka. Havet var lugnt men det tog tre dagar innan vi blev upplockade av ett räddningsfartyg. Då svimmade jag.

Joy fördes till ett flyktingläger på Sicilien. Men personen som arrangerat hennes resa hade tutat i henne att myndigheterna tvångsdeporterade människor så fort de återhämtat sig. Att hon måste sticka från lägret så fort hon kunde. Hon hade fått ett telefonnummer att ringa.

Mannen, som var nigerian, kom och hämtade henne med bil. Sedan körde de hela vägen till Florens i mellersta Italien. När de kom fram presenterade han henne för sin fru och parets två barn. Sedan fördes Joy till ett rum där det redan satt en annan ung flicka.

Genomskinlig blus

– Gråtande berättade hon för mig att hon varit där i ett år och tvingats prostituera sig. Nu skulle jag vara tvungen att göra samma sak för att betala av min resa. Jag som trott att jag skulle jobba på restaurang eller i en damfrisering.

Kvinnan i familjen köpte superkorta, tighta shorts till Joy och en genomskinlig blus där brösten syntes. Nästa kväll släppte mannen av Joy och hennes rumskompis på gatan i Florens där de skulle prostituera sig.

– Min första reaktion var att vägra. Men när jag kom hem nästa morgon utan pengar började mannen misshandla mig. Han slog mig tills jag gick med på att gå på gatan.

Hon blir tyst och lutar sig fram. Trycker in händerna mellan de tätt sammanpressade låren.

Stryk

– Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag fick lära mig några italienska fraser och säga 30 euro eller 40 euro. Mannen sa att jag måste komma hem med minst 200 eller 300 euro varje kväll. Annars skulle jag få stryk. Han sa att jag var skyldig 35 000 euro för resan från Nigeria.

Klockan nio varje kväll kördes hon till gatan och fick inte komma tillbaka till huset innan det ljusnat. Så fort hon kom hem fick hon lämna alla pengar till mannen.

– Jag fick inte behålla ett öre. När jag kom hem blev jag inlåst på rummet. Jag fick inte gå ut. Sju dagar i veckan höll det på.

Hennes röst spricker. En ensam tår rinner långsamt nedför vänstra kinden.

Hon funderade på att rymma men visste inte vart hon skulle ta vägen. Förutom mannen och sin rumskamrat kände hon inte en enda person i Italien.

Skräckslagen

Räddningen blev kvinnan som sitter bredvid och försöker trösta henne, Serena Perini från frivilligorganisationen Giovanni 23. De har hjälpt 300 nigerianska kvinnor över hela Italien att komma ur tvångsprostitutionen.

– Hon kom till vår gata några kvällar och sa att hon ville hjälpa oss, berättar Joy som blandar sin inte helt flytande engelska med italienska ord. Först vågade jag inte lita på henne. Men en natt tog jag en buss tillsammans med en av de andra flickorna på gatan och ringde Serena.

Men Joy är fortfarande skräckslagen för att något ska hända hennes familj i Nigeria. Hon har lovat betala tillbaka skulden men förstår inte själv hur det ska gå till. Just nu bor hon på ett skyddat boende i en annan del av Italien.

Inte ensam

För första gången under intervjun fylls ögonen med liv och Joy skiner upp.

– Jag får gå i skolan och plugga italienska. Jag älskar skolan. I april ska jag ta min grundskoleexamen. Om några dagar får jag flytta in hos en italiensk familj.

Men hon vet fortfarande inte om hon får stanna. Hennes asylansökan är under prövning.

Att Joy är långtifrån ensam om att ha utsatts för trafficking inser vi när vi träffar talespersonen för den Internationella migrantorganisationen IOM på hans kontor i Rom.

– Vi har team som arbetar bara med trafficking, berättar Flavio Di Giacomo. De uppskattar att minst 80 procent av alla kvinnor som kommer över Medelhavet från Nigeria är offer för människohandel. Antalet ökar hela tiden.

Han visar ett papper med statistik.

2014 kom 1 500 kvinnor från Nigeria till Italien, 2016 var det 11 000 kvinnor. En ökning med 600 procent på två år.

Kvinnor handelsvara

– Kvinnorna är en handelsvara, konstaterar han. De är 15-20 år när de förs hit. Nästan alla kommer från Edo state. Många är psykologiskt manipulerade och har svurit en ed att betala tillbaka pengarna för resan. De flesta vet inte att de ska jobba som prostituerade. Ibland säljs de till och med av familjen som får höra att de ska arbeta på frisersalong.

De har blivit vanligare att kvinnorna tvingas till sex redan under resan från Nigeria till Libyen. Att de säljs på vägen.
Tidigare stannade de flesta kvinnorna i Italien men numera är det en del som förs vidare till Frankrike, Österrike och Tyskland där de tvingas prostituera sig.

Välorganiserad brottslighet

Sverige, undrar jag?

Det kan Flavio Di Giaconto inte svara på.

– Men utan tvekan är detta en mycket välorganiserad brottslig verksamhet där det finns stora pengar att tjäna. För kvinnorna som förs hit på detta sätt är det mycket svårt att ta sig ur prostitutionen.

Serena Perini tror att Joy har alla chanser att lyckas skapa ett nytt liv här i Italien.

– Hon är smart och villig att studera. Många av de andra vi hjälpt är djupt deprimerade och vill bara sova. De hoppar av skolan efter någon vecka.

Kyrkvaktmästaren kör ut oss. Serena tar Joy med sig till järnvägsstationen där hon ska ta ett tåg tillbaka till sitt nya liv.