Svenskpalestinske Ali har förlorat över 20 släktingar i Gaza

Publicerad 2023-10-31

Svenskpalestinske Karlstadbon Ali Shaban, 35, har förlorat stora delar av sin familj under flygräderna mot Gaza förra veckan.

Hans syster, bror och flera syskonbarn är borta – nu vill han att alla ska få veta vad som hände dem.

– Det var som att hela världen rasade ihop över mig, jag kunde inte andas, berättar Ali.

Följ ämnen
Gaza

Aftonbladet når Ali Shaban på telefon. Han befinner sig i sitt hem i Karlstad men tankarna är i hemstaden Gaza.

Alis föräldrar, brodern Ibrahim och systern Somaya bodde tillsammans med sina familjer i en tillfällig skyddsbostad i södra Gaza dit de hade flytt för att komma undan luftanfallen.

Kommunikationen har varit knagglig och möjligheterna att prata har varit begränsade sedan kriget startade – men Ali har ändå lyckats ha daglig kontakt med sin familj i Palestina.

– Man kunde ringa och prata någon minut, sedan har det brutits. Nu finns ingen möjlighet att prata längre, säger Ali, som tidigare har berättat om familjens situation i NWT.

Under tisdagen upphörde plötsligt kontaken helt.

Ali, 35, hade just varit på en föreläsning när han fick mardrömsbeskedet – i en chattgrupp på Facebook.

Istället höll sig Ali uppdaterad om händelserna i regionen via en chattgrupp på Facebook.

Oron har varit en ständig följeslagare sedan striderna trappades upp tidigare i oktober.

Men när det under tisdagen började skrivas i chattgruppen om raketskjutningar i området där Alis släkt befann sig började paniken smyga sig på.

”Världen rasade över mig”

Ali arbetar som läkare på Centralsjukhuset i Karlstad och hade precis varit på en föreläsning när namnen på de omkomna började listas i chatten.

– Först var det min brors namn, hans fru och deras två döttrar. Sedan min systers man. Sedan min syster. Sedan en av hennes tre söner.

Alis bror Ibrahim med sin hustru Aya och deras lilla dotter, Salma.

Ali faller i gråt på andra sidan luren.

– Det var som att hela världen rasade ihop över mig, jag kunde inte andas. Jag försökte ringa min syster, ringa min bror, jag ringde dem fem, tio gånger. Men de var redan döda.

Ali säger att han knappt har några tårar kvar längre.

– De tre första dagarna låg jag bara och grät. Jag fick bilder i huvudet av att min familj hade hamnat under rasmassor, att de kvädes.

”Folk dör av milda saker”

Släktingarna i Gaza har beskrivit en fruktansvärd humanitär situation för Ali.

– Folk dör av milda saker. Som läkare kan jag säga det. Får du en infektion dör du, får du lite blod i lungsäcken dör du. Sjukhusen är överbelastade, vårdpersonalen hinner inte med alla. Det finns inga platser, inga material, inga bedövningsmedel. Ambulans och räddningstjänst attackeras.

Han fortsätter:

– Det finns inget bränsle, folk kommer till sjukhus i civila bilar. Skadade människor packas ihop i små personbilar. Det är ont om mat och vatten.

Alis syster Somaya.

Ali fick senare veta att hans föräldrar hade överlevt attackerna, men att hans farbröder och deras familjer dödats.

Han säger att han sammanlagt har förlorat över 20 släktingar.

– Min mamma hade sprungit utan skor, utan glasögon, utan mobil. Hon fick komma tillbaka och leta efter sina barns kroppsdelar.

”Hoppas att någon lyssnar”

Sedan Ali kom till Sverige som läkarstudent för ungefär tio år sedan har han jobbat hårt med att avsluta sina studier, lära sig svenska och få uppehållstillstånd.

Samtidigt har saknaden av familjen varit stor.

Han säger att livet precis hade blivit lättare efter att han gift sig med sin stora kärlek som han nu har en fyra månader gammal dotter med.

Sedan bröt kriget ut.

– Kriget gjorde allt mörkt. Jag är bara helt tom.

Alis brorsdotter Randa, 4, och systersonen Jad, 2.

Trots att sorgen är tung vill Ali att alla ska få veta vad som har hänt hans familj.

– Jag hoppas att någon lyssnar. Jag vill inte att min familjs lidande ska försvinna med dem, att det ska bli som att de aldrig har levt. Vi pratar om civila, oskyldiga, snälla, fina människor som dör varje dag.

Ali vill hålla minnet av syskonen och syskonbarnen vid liv.

– Det var de finaste syskonen man kan önska sig. Snälla, lugna, glada, hjälpsamma. De tog hand om våra föräldrar. Hade fina, artiga barn. De har kämpat hårt för sina liv, för sina familjer och för sin utbildning.

Följ ämnen i artikeln