Hoojas skogsdisco är effektiv och rätt kul
Uppdaterad 2024-06-16 13.11 | Publicerad 2024-06-14 00.13
KONSERT Hooja verkar kunna dansa ännu en sommar med sin hemkörda skogsdisco.
Ett lika utsålt som regnigt Liseberg jublar i falsett över Gällivare-duons provinsiella popdängor.
Verkshöjden må sannerligen variera men som show är det ofrånkomligen rätt kul.
Hooja
Turnépremiär: Liseberg, Göteborg. Publik: 10 000 (utsålt). Längd: En timme. Bäst: ”Kommer du ihåg” och ”En gång till”. Sämst: Musiken är ofta effektiv snarare än bra. Fråga: Vaddå, det har väl alltid funnits kamera på Iphone?
GÖTEBORG. Hooja följer upp fjolårets succéturné ”Tourleif” med nya sommarsvängen ”Toursten”.
Scenen är bokstavligt talat ett vägarbete, med varningsskyltar och en cementblandare. DJ Mårdhund sköter musiken från ett dj-bås av EUR-pallar. Hooja-loggan är sprayad på två stora spånskivor, varav en halvvägs in i setet välts undan för att avtäcka bandets nya livetrummis. För övrigt i samma låt som ”Mårdis” showar loss med dubbla lövblåsare.
Duon håller fast vid sin inarbetade look: Helly Hansen, moonboots, gummistövlar, pannlampa.
Då regnet under stora delar av showen faller tungt över området framför Lisebergs stora scen känns workwear-stilen ovanligt ändamålsenlig. Det hav av förskolebarn på föräldrars axlar som dominerar de främre publikleden är inte lika väl rustade mot vädret men verkar bry sig föga, för i kväll får de se sina allra största och kanske även första idoler.
I de senaste årens inhemska våg av hemkörd, djupt landsortsförankrad och inte sällan motorburen pop framstår Hooja som giganter, inte bara vad gäller antal streams utan framför allt musikaliskt och intellektuellt.
Den som läser intervjuer med de maskerade männen från Lappland märker att de både har bred musikalisk koll och bryr sig om alla detaljer, i såväl melodier och arrangemang som ordval och formuleringar i texter.
Radiodokumentären ”Arvet efter Cheiron” lär vara en av deras viktigaste influenser, rentav själva grundkursen för Hoojas låtskrivande.
Och för den som vill skapa snabbhäftande hits finns det förstås få mer självskrivna läromästare än Max Martin.
Hooja har numera en lång rad sådana, musikaliskt spretigare än vad som borde vara möjligt att få ihop. Men de slår in allt i en snusdoftande glesbygdsmix med väldigt generöst elektroniskt vibrato. Låtarna hör kanske inte till den mest intressanta listpop som går att tänka sig men är sällan heller är fullt så simpla som de först verkar.
Huruvida imagen är en gimmick eller en sann spegling av vilka Hooja verkligen är känns möjligen lite oklart. Men någonstans piggar det upp att det finns ett band som skördar framgång med rim som ”För dig ska jag gå dit älven går/Jag ska stå där älgen står/Jag ska backa kåpsläp till din gård”.
Och det är onekligen underhållande att höra en armé av sexåringar vråla ”Helvetti satan helvetti” i den akustiska melankoliballaden ”Försöker le”.
Att den tämligen perfekt konstruerade barnlåten ”Banan melon kiwi & citron” handlar om att vilja bli sketfull upprör sannolikt somliga, men det finns något genuint snällt och avväpnande oförargligt över Hooja som gör att hela det här märkliga konceptet fungerar rätt bra en timme på ett nöjesfält.
Hur länger det håller ska bli intressant att se. Nyhetens behag börjar obönhörligen redan lägga sig och kärnpubliken – kids – har en svår tendens att gå vidare när något nytt kul dyker upp.
Samtidigt: i en värld där unga människor tidigt matas med bilden av status och pengar som det mest åtråvärda är det lite fint att det finns ett populärt popband vars hela scenshow romantiserar livet som kommunalarbetare.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik