Känn ingen sorg för mig, Sunset Strip

Backyard Babies visar en gång för alla hur jävla bra de är

Den här skivan är bra på samma sätt som Moneybrother-skivan var bra.

Eller som Bad Cash Quartets förra var det.

Eller som självaste Håkan Hellströms debut.

Nej, Backyard Babies låter verkligen inte som något av de namnen.

Backyard Babies låter som" ja, Backyard Babies.

Men "Stockholm syndrome" är resultatet av exakt samma slags passion, samma slags ivriga lust och samma slags besinningslösa dedikation som tillskrivits de popdrömmarna.

Konstigt, va?

Det råder ju en allmän föreställning om att bara unga popnördar och soulkonnässörer kan brinna "på allvar".

Gamla Kiss-fanatiker från Nässjö är möjligen coola.

Men passionerade?

Nä?

Av de fördomarna blir det emellertid bara damm och grus kvar när de elva nya Backyard-numren exploderar i ansiktet på lyssnaren.

Det är uppenbart att de en gång för alla vill visa oss hur jävla bra de är, hur mycket de kan, hur oerhört mycket de älskar sin sketna rock "n" roll och hur självklart det är att man kan erövra världen om man nu är så begåvad att man klarar att koka ner essenserna av Kiss, Guns n" Roses, Nikki Sixx, Johnny Thunders, Hanoi Rocks, Ramones och Sex Pistols.

Besatt kan man, kort sagt, vara i fler än Morrissey.

Det går lika bra med Ace Frehley.

På många sätt tror jag att den här enorma lusten som genomsyrar skivan bottnar i det faktum att den delvis är gjord i Los Angeles.

Det är inte bara det att Backyard, med förbluffande stilsäkerhet, återupplivar den dekadenta rockfeeling som under 80-talet utgjorde själva livsluften längs Sunset Strip.

Låtarna bär, tycker jag mig kunna uppfatta, med sig den upprymdhet som fyllt upphovsmännen så fort de landat på LAX.

Man kan hör att de verkligen älskar att få trampa runt på just de här gatorna, kröka på just de här klubbarna, träffa just de här människorna och arbeta i just den här studion.

Det är förmodligen därför Nicke Borg sjunger bättre än någonsin.

Det är förmodligen därför det finns sån rekordartad svikt och känsla och nerv i de gitarriff som står som spön i backen skivan igenom.

Och det är alldeles säkert därför "Stockholm syndrome" brinner så passionerat.

Backyard Babies

Lyssna på Backyard Babies

Per Bjurman