Veckans spellista: Peter Dohertys tjusigaste stunder
Publicerad 2018-03-15
I helgen gör Peter Doherty två konserter på Vasateatern i Stockholm. Per Magnusson firar med att välja tio guldkorn ur hans ”karriär”.
Från undersköna The Libertines via tillfälliga samarbeten och busarna Babyshambles till den poetiska solodebuten.
”WHAT A WASTER”
The Libertines
The Libertines debutsingel är 2 minuter och 59 sekunders essens av tidig 00-talsrock. Tajta skinnjackor, kokain i näsan och avgaser i håret.
”TIME FOR HEROES”
The Libertines
”Did you see the stylish kids in the riot...” när var ett brittiskt band senast så här bra? Man får bläddra sig tillbaka till The Smiths och The Jam.
”UP THE BRACKET”
The Libertines
Vid 22 ändrade min popturism rutt. Jag skippade Abbey Road för Vallance Road. Där spanade jag efter ”two shadow men”.
”DON'T LOOK BACK INTO THE SUN”
The Libertines
Släpptes som singel i sin egen rätt, fullt logiskt. Libs mest bländande stund – möjligen i konkurrens med ”Time for heroes”. Låten fullkomligt sprätter av vår. Som första kavajdagen på Bethnal Green Road, tygskor mot bar asfalt.
”FOR LOVERS”
Wolfman feat. Peter Doherty
Bitterljuv, eskapistisk kärlekshymn som Doherty gjorde tillsammans med samarbetspartnern Peter Wolfe. Av okänd aledning är låten på Spotify krediterad producenten Jake Fior.
”CAN'T STAND ME NOW”
The Libertines
Hjärtskärande rockdrama i vilket Peter Doherty och Carl Barât vädjar till varandra omvartannat i samma mikrofon: ”Have we enough to keep it together?/Or do we just keep on pretending/And hope our luck is never ending”.
”MUSIC WHEN THE LIGHTS GO OUT”
The Libertines
Vi vet ju hur det slutade. Även om The Libertines gjorde comeback häromåret låter det här som de egentliga eftertexterna till filmen om bandet.
”FUCK FOREVER”
Babyshambles
Det skulle dock visa sig att den hattprydde Doherty hade massor av vidögda, urbrittiska pubrockrefränger kvar i sig.
”ALBION”
Babyshambles
”Gin in teacups/And leaves on the lawn/Violence in bus stops/Reebok classics/And canons at dawn”. Dohertys svartvita vykort från ett svunnet England är oemotståndligt.
”ARCADY”
Peter Doherty
Han drömde ju alltid om ett sådant. Han kallade det Arkadien. I ett land där ciggen växte på träd, satt Pete på en gravsten och läste Emily Dickinsons samlade verk. Så vitt jag vet sitter han där än.