LISTAN: Lyckade Håkan-tolkningar
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan lyssnar Håkan Steen på begåvade Håkan Hellström-covers och golvas ännu en gång av Titiyos artisteri.
1. Lyckade Håkan-tolkningar
När vi sjösatte Listan förra våren inledde jag med att klaga lite på Spotifys ointresse för att bli en aktiv och drivande del av musikkulturen.
Jag kan tycka att tjänsten alltjämt har en bit kvar att gå där, fokus i nya funktioner tycks oftare ligga på att göra passiv konsumtion ännu mer passiv för medelintresserade lyssnare än att på olika sätt försöka fördjupa upplevelsen av musiken.
Samtidigt ska sägas att det görs en del. Spotify har numera en scen för nya artister på Way Out West och förra veckan kom den mest ambitiösa satsningen hittills i serien Spotify Singles, med för plattformen exklusiva låtar.
För att fira att Håkan Hellströms album ”Det kommer aldrig va över för mig” fyller tio har Spotify låtit på olika sätt Håkan-influerade yngre artister tolka om fem spår från succéskivan, och det blir riktigt lyckat.
Veronica Maggio gör helt självklar Maggio-ballad av titellåten, Gbg-kollegan Parham känns som klippt och skuren för en r’n’b-tackling av ”Pistol” och Hanna Ferms powerballadversion av ”Valborg” visar vilken evergreen den låten numera är.
Hov1 tar sig inte alltid lyckade rapfriheter med ”När lyktorna tänds” men jag kan gilla hur de flyttar låten från Hisingen till Huddinge och någonstans ändå hittar rätt temperament i den fritt tolkade texten.
Klart bäst blir det när nya combon Seinabo Sey och Dina Ögon bäddar in ”Fri till slut” i varm, 70-talsskimrande soulelegans.
Mer sånt, Spotify.
2. Strålande Titiyo
Titiyo är en av de allra bästa vi har, med en röst, musikalisk bredd och stilistisk känsla som bländar varje alltför sällsynt gång som hon ställer sig på scen. Två kvällar på Orionteatern i Stockholm förra helgen var inget undantag. Lyhört uppbackad av mångsidiga bandet Sunnan gled hon sömlöst mellan krautig triphop, folkrock, psykedelia, jazz och pop i ett set med låtar från de flesta delar av karriären. Helt lysande i ”Längesen” med Hurula och en omarrangerad ”Come along” med Nicole Sabouné. För att inte tala om den mexikanska febern i sommarens singel ”Tigern” eller den rökelseångande The Doors-covern ”Riders on the storm”. I kväll och i morgon tar Titiyo sin coola show till Stora Teatern i Göteborg, men den borde givetvis rulla ut på turné.
3. Gilbertsk briljans
Vi känner honom som ”Hurricane Gilbert”, Håkan Hellströms forne sidekick. Dessutom originalmedlem i Broder Daniel och gitarrist i Augustifamiljen, Avantgardet och Bergen. De senaste 14 åren har Daniel Gilbert även släppt tre soloalbum. Nya ”Rekviem” är det klart bästa och i särklass mest experimentella. Mixen av rock, jazz, spoken word, singer-songwriterpop och rena ljudcollage liksom titlar som ”Inblåst i Hamburgersund”, ”Motvalls fnk” och ”Lungkollaps Östra” skvallrar om en tämligen egen sorts hjärna. Låtarna pendlar mellan trauma och ljus men stämningen känns i all sin spretighet rakt igenom ”gilbertsk” och är egendomligt lätt att förlora sig i.
4. ”In utero” fyller 30
Efter succén med ”Nevermind” hanterade Nirvana de hysteriska förväntningarna på uppföljaren genom att låsa in sig i en studio i skogen med utpräglade indierockproducenten Steve Albini. Kurt Cobain döpte ironiskt en låt till ”Radio friendly unit shifter” men hans popkänsla gav ändå bandet nya framgångar med låtar som ”Heart-shaped box” och ”All apologies”. När Nirvanas sista album nu fyller 30 kan konstateras att ”In utero” har åldrats väl. Jubileumsutgåvan som släpps i dag adderar mest bara lite nya livelåtar men lyssna gärna på senaste avsnittet av podcasten ”Conan O’Brien needs a friend”, där komikern tar på sig rockjournalisthatten och ihop med Dave Grohl, Krist Novoselic och nämnde Albini dissekerar albumet i historiens ljus.
5. Helgen när Polly missar Sverige
När PJ Harvey aviserade sin höstturné för nya albumet ”I inside the old year dying” visade det sig att hon valt bort Sverige till förmån för två spelningar i Köpenhamn den här helgen och lika många i Oslo i början av nästa vecka. Det smärtar förstås att inte vara på plats, särskilt som en konkurrenttidning rapporterar om monumental show i Berlin. I går blev det emellertid känt att rockkonstnären från Dorset kommer till Øyafestivalen i Oslo 7 augusti (även Pulp är klara, för övrigt). Dagen därpå börjar Way Out West i Göteborg så jag väljer givetvis att hoppas på en uppföljare till den storartade kvällen i Slottsskogen 2016.
Fem låtar: mogensoul och Laurel Canyon-pop
”SHADOWLAND”
Israel Nash
Texas-bördige Israel Nash är alltid bra men på nya ”Ozarker” känns det som att han har ansträngt sig lite extra. Omsorgsfullt producerad, klassiskt skuren heartlandrock med massor av kärlek till traditionen.
”ON WRONG SIDE”
Ilsey feat. Bon Iver
Allt som Justin Vernon engagerar sig i är värt att kolla upp. På lovande Los Angeles-debutanten Ilseys debutalbum ”From the valley” har han hjälpt till att skriva ihop fin Laurel Canyon-pop och här tar han till och med plats vid mikrofonen.
”BLACK HOLE”
Boygenius
Phoebe Bridgers, Lucy Dacus och Julien Baker visade sig ha fyra låtar över från vårens förträffliga album ”The record”. Nu finns glädjande nog ep:n ”The rest” ute.
”INTO THE LIGHT”
Nina Kinert
”Religious” är stockholmska Nina Kinerts sjunde album och hennes mest ambitiösa hittills. En minimalistiskt orkestrerad temaskiva om andlighet som också blir en drabbande uppgörelse med uppväxten i Pingstkyrkan.
”NOBODY WANTS TO BE LONELY”
Robert Finley
69-årige Robert Finley debuterade först 2016 men har sedan dess släppt tre album med märgig mogensoul. I dag kommer det fjärde, ”Black bayou”, producerat av Dan Auerbach från Black Keys. Fans av sentida William Bell och Solomon Burke hittar massor här.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik