Missa inte José Gonzales

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-31

Killen låter allt få utrymme i sina låtar och blir därför unik

På en trappa av Steen...

Det går tretton unga manliga singer-songwriters på dussinet, men nästan ingen vågar sig längre än till några hyggliga Neil Young/ Nick Drake/ Mark

Kozelek-imitationer som i regel stirrar betydligt oftare på naveln än på gitarrhalsen.

Så det är klart man blir glad när det kommer någon som José González. Bara en sån sak som att han spelar nylonsträngad gitarr i stället för stålsträngad. Och bara det att han verkligen kan spela.

Göteborgaren har spelat klassisk gitarr i många år och älskar inte bara

Beatles och amerikanska lo-fi-figurer som Songs:Ohia utan även bossanovan och flamencon från föräldrarnas hemland Argentina. Han låter allt få utrymme i sina låtar och hittar därigenom en helt unik ton, trots att det enda som hörs på den här praktfulla debuten i princip är en gitarr, en röst och några handklapp.

Och precis som var fallet med Elliott Smith (det känns för övrigt väldigt jobbigt att skriva "var" om honom) tänker José González först och skriver

sedan. Han väljer sina ord, men blir aldrig övertydlig. Vi får fylla i med

våra egna liv när han sjunger om allt som spolats bort i "Remain" eller blodfläckarna på golvet i "Lovestain".

Rösten höjs aldrig, här finns inte ens några ansatser till effektsökeri. Men tack vare den sällsynta kärnfullheten i låtskrivandet skruvar González fast sina lyssnare framför högtalarna ändå. Jag spelar "Slow moves" och "Stay in the shade" och känslan är väldigt lik den när jag hörde Elliott Smiths "Needle in the hay" första gången. Lite försiktigt plockande på strängar, några nästan viskade rader och tillvaron blir med ens en aning tydligare, bilderna flödar på näthinnan.

Ni som är bekanta med José González från hans två singlar eller någon av alla de allt mer välbesökta spelningar han gjort under året känner igen er på "Veneer". Här finns "Crosses", "Deadweight on velveteen", den mäktiga "Hints" och den väldigt begåvade The Knife-covern "Heartbeats". Allt är kanske inte riktigt lika knivskarpt, men det kan ni faktiskt bortse ifrån.

För "Veneer" är ett debutalbum av internationell klass.

Världen missar väldigt mycket om den missar José González.

José Gonzales

Lyssna på José Gonzales

Håkan Steen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln