LISA MISKOVSKY
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-24
Fallingwater (rock)
"Fallingwater" är ett bevis på att det lönar sig att göra research.
Även artister behöver utbilda sig, gräva lite djupare, undersöka vad som finns bortom Åhléns senaste topplista samt lita på sin egen smak i stället för att lyssna på dem som bara räknar antalet radiospelningar. Allt det verkar Lisa Miskovsky ha gjort sedan sin albumdebut från 2001.
Hur stor del Jocke Berg har i den välbehövliga utvecklingen som hörs i vartenda spår vet jag inte. Han har säkert knuffat Lisa i rätt riktning, bort från den fega, Stockholm Records-filtrerade radiopopen som skänkte första skivan en alldeles för lättsmält, lättglömd och flyktig prägel.
"Fallingwater" bygger visserligen inte på några särskilt originella beståndsdelar. Albumet vilar på samma fundament som en genomsnittlig rockjournalists skivsamling. Däremot äger flera låtar en nyfunnen substans och styrka.
"A brand new day" och "Sing to me" lånar Lindsey Buckinghams gitarrer och färdas längs samma, flerfiliga motorväg som Fleetwood Mac svängde in på i mitten av 70-talet.
Balladerna "Sweet dreams" och "Restless heart" ekar av Lucinda Williams folksoulinspirerade version av country. Och avslutande "Back to Stoneberry Road", där Miskovsky och Jocke Berg sjunger med stort eftertryck om hemlängtan över ett ensamt piano, påminner om Emmylou Harris skiraste stunder.
Summan blir dock aldrig större än influenserna eftersom själva produktionen emellanåt hemsöks av för många "Tracks"-spöken. Som om alla inblandade fortfarande är rädda för att den snårigare vägen till vänster om mittfåran skrämmer bort potentiella skivköpare.
"Fallingwater" hade säkert tjänat på om exempelvis Jari Haapalainen fått komma in i studion och vrida sönder mixerbordet, slå hål i ett par högtalare och hälla rostiga spikar över låtarna.
Men albumet är ett steg mot något större. Något som inte tror på devisen att lagom är bäst.
Lyssna på låtar från Lisas nya album
Markus Larsson