Yttrandefrihet inför domstol i Göteborg
”Man ska inte behöva bli åtalad för sina åsikter”, säger Ann-Sofie Hermansson
Uppdaterad 2021-09-09 | Publicerad 2021-09-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Historien har från börjat varit rörig. Men nu står Ann-Sofie Hermansson (S) inför domstol igen, anklagad för förtal av två kvinnor efter Burka songs-historien 2018.
Den korta versionen är att Ann-Sofie Hermansson, som tidigare var kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och numera arbetar som sopgubbe, på sin blogg kallade kvinnorna för bland annat "extrema röster" som "försvarat terrorister".
Bakgrunden till blogginlägget var den inställda visningen av Hanna Högstedts film "Burka songs 2.0" på Blå stället i Angered. Även panelsamtalet efteråt ställdes in.
Efteråt flög gnistorna i den politiska debatten och den politiska ledningen i Göteborg anklagades bland annat för rasism och islamofobi.
Kvinnorna polisanmälde och när anmälan lades ner väckte de ett så kallat "enskilt" åtal om grovt förtal. Det är alltså ingen åklagare som åtalat Hermansson utan det är kvinnorna själva som driver målet.
I tingsrätten friades Ann-Sofie Hermansson på alla punkter men nu har alltså denna dom överklagats och tas upp i hovrätten.
Tingsrättens resonemang framstår som ganska självklart. Man konstaterar att ordet "extremist" inte kan vara förtal, det är ett värdeomdöme, och att yttrandefriheten i den politiska debatten måste vara vidsträckt.
Men kvinnornas juridiska ombud Silas Aliki ifrågasätter tingsrättens slutsatser.
– Vi delar inte alls tingsrättens bedömning i den här helt centrala frågan. Begrepp som "extremister" och "extrema röster" är till för att smutskasta människor och det är absolut uppgifter som kan prövas juridiskt.
Men ordet extrem förekommer titt som tätt i den politiska debatten. Både SD och V brukar kallas "extrema" liksom deras politik och vissa av deras företrädare. Jimmie Åkesson har kallat hela MP för "extremistparti". GP har kallat Centern för extrema.
Och så vidare
Självklart är det inte trevligt att bli kallad extrem men om det skulle bli olagligt att komma med negativa värdeomdömen i den politiska debatten, även hårda sådana, så vore det en - extrem - inskränkning av yttrandefriheten.
I sak gjorde Göteborgs stad fel i hanteringen av ”Burka Songs 2.0”. Det konstaterade Justitieombudsmannen (JO) med viss skärpa i april i år. Staden bröt mot grundlagen. Och politiker bör i princip inte lägga sig i kulturlivet.
Men oavsett vad man tycker i sak om "Burka songs 2.0" och det efterföljande bråket så handlar den grundläggande frågan i hovrätten om hur långt vår yttrandefrihet ska sträcka sig.
Och svaret på den frågan måste vara: mycket långt.
– Man ska inte behöva bli åtalad för sina åsikter, som Ann-Sofie Hermansson uttryckte saken till Aftonbladets ledarsida, efter förhandlingen i tingsrätten.
Vår demokrati bygger på vad som lite högtidligt kallas för fri åsiktsbildning. Det innebär med nödvändighet att ordet och debatten måste vara så fri som möjligt.
Värdeomdömen, även negativa, är en naturlig del av en levande politisk diskussion. Liksom kritik av någons ståndpunkter, ideologi eller handlingar.
Detta gäller även om kritiken i fråga är dum, onyanserad och partisk. För vem ska egentligen avgöra det?
Det är fullt rimligt att vara kritisk till vad Ann-Sofie Hermansson sagt i debatten om "Burka songs 2.0" och vad hon skrivit på sin blogg. Men det är en kritik som hör hemma på debattsidor och i samhällsdebatten – inte i en domstol.
Hovrätten bör, liksom tingsrätten gjorde, helt fria Ann-Sofie Hermansson.