Aló, presidente – du förlorade

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag tackar och gratulerar er, sa Hugo Chàvez på valnatten, som vilken god, demokratisk förlorare som helst.

En knapp majoritet i Venezuela hade röstat nej till de 69 förändringar av konstitutionen som presidenten och hans parlament ville ha folkets stöd för.

Chàvez som styrt i snart ett decennium har ständigt vunnit val och folkomröstningar; han har till och med besegrat den osannolika allians av högre borgerlighet och korrupt fack som prövade statskupp mot honom.

Presidenten har byggt sin maktbas minutiöst och med hjälp av ett hav av olja. Landets fattiga, svindlande många, har blivit en del av nationen. Fått rätt till sjukvård och jobb. Erövrat mer av demokratiska rättigheter och viss ekonomisk trygghet. Skolor och utbildning öppnas för alla barn, till och med för vuxna.

Dessa sociala erövringar är en del av Chàvez bolivarianska revolution. Han ville utveckla den och bygga socialism för det tjugoförsta århundradet. Ideologin skulle skrivas in i författningen. För att garantera den processen ville Chàvez ha extraordinära maktbefogenheter för att trygga det nya språnget, långt åt vänster. Han borde väljas om som statschef så länge han levde. Få införa censur i tider han betraktade som hotfulla. Välja ut varenda officer, rita om den administrativa kartan och utse de regionala ledarna.

Den centralistiska makten skulle förenas med folkmakt – förankrad i det civila samhället, lojal med Chàvez socialistiska revolution. Direkt demokrati, fast övervakad av staten.

När jag läser de dryga trettio sidorna konstitutionstext känner jag mig förflyttad trettio år bakåt i tiden, till det politiskt explosiva Portugal. Också där skrevs en ny författning, med hjälp av militären (MFA). ”Socialism” trängde sig in i varje vrå av den konstitutionella texten. Den försummade inte att prisa den direkta demokratin och folkmakten. Med tiden skrevs författningen om. Då hade svåra strider om pressfrihet, parlamentarisk demokrati och politisk pluralism härjat landet och oss som var betraktare. Ibland alltför välvilliga.

Socialism kan aldrig skrivas in som metod och mål i en demokratisk författning. Demokratin får aldrig bygga på en enda politisk ideologi utan förutsätter mångfald–pluralism–frihet för alla politiska riktningar och maktbalans.

Folkmakten, det vi vanligen kallar det civila samhället, måste vara oberoende av statsapparaten, inte en hejarklack till statschefen. Denne kan inte, om man eftersträvar yttrandefrihet, bära yttersta ansvaret för mediers oberoende. Medan Radio Caracas Television släcktes ned har Chàvez fortsatt att varje vecka hålla oändliga monologer i tv-programmet Aló, presidente!

Chàvez nederlag var en framgång för demokratin men paradoxalt nog också för presidenten. Han frågade folket om de ville ha hans folkomröstning. Svaret blev nej.