Många barn får nästan aldrig se sina föräldrar
Svantesson står i vägen för kortare arbetstid
Jag blev väl inte förvånad över att Elisabeth Svantesson förstörde hoppet. Den borgerliga finansministern sa att vi i Sverige inte har råd med en arbetstidsförkortning. Egentligen menar hon att det är vissa som inte ska åtnjuta kortare arbetstid. Andra har det redan.
Tjänstemännen har ofta kortare arbetsdagar. Om det inte står i skrift i kollektivavtalet, har förändringar successivt skett efter pandemin. De har policys som begränsar när möten får läggas, inte före nio och inte efter 16.
På många arbetsplatser har man även kommit överens om vilka dagar som är “fysiskt på plats”-dagar. Helst är måndagar och fredagar digitala, så att man kan förlänga helgkänslan. Skulle man rucka på detta så blir det ramaskri. Vobb, alltså att man både jobbar och tar hand om barnen har blivit allt vanligare.
Flexibilitet, ordet smakar bra i munnen. Det har blivit en allt viktigare förmån efter pandemin. Nästan lika mycket värt som friskvård. Men för arbetare har det inte blivit lättare eller flexiblare. Istället smäller arbetsgivare upp ännu mer kontroller, fler kameror och begränsar handlingsutrymmet ännu mer.
När mitt fackförbundet Handels frågade sina medlemmar om vad de skulle göra med den extra tiden som en arbetstidsförkortning innebär så är svaren hjärtskärande. En överväldigande majoritet vill ha mer tid med barnen. Många upplever att de inte hinner få ihop livet och att konsekvenserna blir mindre tid med de som betyder allra mest.
Värst är det för ensamstående. Jag vet hur det är. Jag var barnet som fick ta ansvar för mina syskon när mamma jobbade dygn efter dygn. När hon jobbade delad tur fick vi åtminstone träffa henne en timme på hela helgen.
Att få tid att umgås med sina barn är en klassfråga i Sverige. Tjänstemännen hämtar tidigare medan arbetarna har dåligt samvete över att ännu en gång jaga timmar, jobba dubbelpass och riskera att negligera barnen för att det ska finnas tak över huvudet och mat på bordet.
Att få tid att umgås med sina barn är en klassfråga i Sverige
Det är det som är så hoppingivande med beslutet på LO-kongressen häromveckan. Det innebär att man öppnar upp för att en arbetstidsförkortning kan ske även genom lagstiftning. Alltså att heltid ska sänkas för alla.
Faktum är att enskilda fackförbund inte har råd att avstå löneutrymmet i avtalsrörelse till förmån för kortare arbetstid. Men om politiken ändrar lagstiftningen behöver man inte längre göra skillnad på arbetare och tjänstemän.
Eller jag ska snarare säga inte fortsätta att befästa de skillnader som existerar.
När Elisabeth Svantesson säger att hon inte har råd, så är det föräldrar och deras tid med barnen hon står i vägen för.