Vapenexport eller – Nato?
I söndags skrev DN:s politiske chefredaktör Peter Wolodarski apropå vapenexport ”I dag är vi alla folkpartister”.
En återkommande vanföreställning...
Folkpartiet vill begränsa vapenexporten. Udda åsikt kanske, för att komma från bombhögern. Men någon allmän snällhet är det inte fråga om, syftet är att knyta Sverige närmare Nato.
Den egentliga orsaken till att Sverige exporterar vapen är nämligen säkerhetspolitisk.
Sverige är militärt alliansfritt, en politik med stark folklig förankring. Enligt den stora opinionsmätning Myndigheten för samhällsskydd och beredskap presenterade i januari vill bara 28 procent gå med i Nato.
Den militära alliansfriheten har en prislapp. För att vara trovärdig krävs ett förhållandevis starkt försvar, en stark försvarsindustri och därmed en vapenexport. Det svenska försvaret är för litet för att försvarsindustrin ska överleva med bara det som kund.
Alternativet till att tillåta vapenexport är i klartext att köpa all krigsmateriel från andra länder och samarbeta med andra kring försvaret av Sverige. Då är den militära alliansfriheten slut.
Men vapen är inte vilken vara som helst. Handeln måste regleras och övervakas noggrant. Det är delvis detta som havererat i fråga om Saudiarabien.
Ett förbud mot vapenexport till icke-demokratier, som nu diskuteras, skulle kunna förhindra en upprepning i framtiden. Det vore välkommet.
Att Folkpartiet däremot försöker framstå som ”snövit” är bara provocerande när de utelämnar att motivet bakom politiken är längtan efter Natomedlemskap.
Sedan Ekots avslöjande om vapenfabriken till Saudiarabien har de stora partierna försökt leka ”tysta leken”. Och när katten är borta dansar Jan Björklund på bordet.
Den majoritet som står bakom nuvarande säkerhetspolitik har faktiskt ett ansvar att förklara och försvara den linje Sverige valt.
För sorry, kära DN. Alla är långt i från folkpartister. Inte ens i smyg.