Vi har redan provat att blunda om integration
S-toppen utesluter inte bussning av elever
Lyssna på hela intervjun med Åsa Eriksson i vår podcast här:
Det är sällan aktiva politiker skriver böcker. Socialdemokraten Åsa Eriksson från Norberg är ett undantag. I dagarna kommer hon ut med ”Ett farväl till Bullerbyn?” på Tankesmedjan Tiden (2023).
Boken är framförallt ett självkritiskt försök att sortera i de senaste decenniernas socialdemokratiska integrationspolitik.
– Vi pratar inte alls om klass på samma sätt och lika ofta som man gjorde tidigare. Det tror jag är ett stort skifte, säger hon.
Första gången jag träffade Åsa Eriksson var 2015, när flyktingkrisen var som mest rörig och kommunerna stod mitt i en enorm utmaning. Hon var kommunalråd i Norberg i Västmanland, med 5000 invånare.
Vi gjorde reportage om bland annat just Norberg. Då fanns 500 nyanlända flyktingar i byn. Vid skolstarten hade 36 helt nya elever behövt en plats, utan att kunna ett ord svenska.
”Samtidigt fungerade ett par av asylboendena dåligt och det blev stökigt på byn. Under en period gick brandlarmet hela tiden på ett asylboende som inte hade nattanställd personal. Kommunens deltidsbrandkår fick rycka ut i stort sett varje dag. Socialtjänsten hann inte med. Snacket började gå på byn och i sociala medier.
– Det värsta jag läste var ”Skjut, gräv, tig”, säger Åsa Eriksson. Då blev jag rädd” skrev vi i reportaget.
När läget var som tuffast tog kommunen emot omkring 1000 personer som roterades in och ut av Migrationsverket. Norberg hann helt enkelt inte med.
Åsa Eriksson blev över en natt rikskänd när hon som kommunstyrelsens ordförande började gråta i en intervju med Sveriges radio P1.
– Det är inget jag är stolt över. Men den här maktlösheten, vi försökte på alla sätt och vis, politiker, tjänstemän, civilsamhälle, vi gjorde allt vad vi kunde för att ta emot de här människorna på ett så bra sätt som möjligt, och ändå gick det inte. Den maktlösheten gjorde tyvärr att jag började gråta, berättar hon.
Men tårarna lyfte på locket bland S kommunpolitiker. Den supertanker som är det socialdemokratiska partiet började lägga om kurs. Och på hösten 2015 bytte regeringen Löfven fot i migrationsfrågan.
Åtta år senare är Åsa Eriksson riksdagsledamot och en smula desillusionerad över den invandrings- och integrationspolitik Socialdemokraterna för fört sedan början av 1990-talet.
”Hur sjutton hamnade vi här?” är den fråga som gnager genom ”Ett farväl till Bullerbyn?”.
– Jag borde ha protesterat tidigare men jag var så rädd att klassas som främlingsfientlig. Men jag har landat i att migrationen kan inte vara större än integrationen klarar av, säger Åsa Eriksson.
I boken går hon på jakt efter vad som egentligen hände på 1990-talet. Hon intervjuar flera av dem som fattade besluten, som Ulrica Messing, Lars Engqvist och Lars Stjernkvist. Hon äter laxpasta med Mona Sahlin.
Fram tonar bilden av en dubbel omläggning. Perspektiv som mångfald och mångkultur ges ett egenvärde i integrationspolitiken samtidigt som klassperspektivet tonas ner. Socialdemokraterna köper den nyliberala idén om att samhället i första hand är en marknadsplats.
Partiets urgamla betoning som sammanhållning och jämlikhet blir allt mindre viktig. Men den ersätts inte av några nya stora reformer, bara av långsam anpassning till politisk uppgivenhet.
Åsa Eriksson vill se en omläggning av politiken till samhällsbyggnad och nya reformer igen. Förr skulle man kanske ha kallat det ”social ingenjörskonst” för att få ihop samhället.
Hon avvisar inte bussning av elever för att återigen få en skola där barn med olika bakgrund får träffas igen. Och hon vill öppna för att bygga flerfamiljshus i rika områden och villor i fattiga. Hon vill se en ny mer heltäckande värnplikt och en ny form av beredskapsjobb.
En halv miljon människor bor idag i utsatta områden, betonar hon. Det är inte hållbart, går inte att blunda för. Och marknaden kommer inte att lösa det.
Den som vill förstå framtidens socialdemokrati bör läsa Åsa Eriksson. Inte för att man nödvändigtvis håller med. Men för att de frågor hon ställer inte går att fly ifrån.
Den strategin har redan prövats.
***
Chatta med Anders Lindberg
- Anders Lindberg1 sept 2023
Tack för dagens chatt
- 1 sept 2023
Precis sådär som Åsa Erksson beskriver vill jag ha min Socialdemokrati. Men vid det laget jag fick rösta (90-tal) hade de redan anammat marknaden, så de har aldrig fått min röst.
Torbjörn HedinDet nyliberala skiftet i politiken har varit och är ett problem.
Samtidigt tror jag det är påväg att förändras, även om man ju inte ska hoppas på för mycket.
Anders Lindberg - 1 sept 2023
Godmorgon Anders,
Det är inte så länge sedan du själv propagerade här i Aftonbladet för att Sverige årligen borde kunna ta emot 100 000 flyktingar och migranter. Barnen som fick sova på madrasser i redan utsatta områden efter 2015 skjuter nu ihjäl både varandra och andra, samt spränger bomber mitt i våra bostadsområden. Vad gick snett, Anders? Var dina tidigare tankar rimliga eller har även du ändrat dig, liksom Åsa Eriksson gjort?
Bengt LGodmorgon.
Och nej, det är alltså inte folk som kom 2015 som står för gängkriget.
De allra flesta är födda i Sverige och har gått i svensk skola.
Som svar på din fråga om jag ändrat mig är svaret nog att jag ändrat mig betydligt mindre än Åsa Eriksson och nog snarare åt ett annat håll. Jag vill att EU och staten ska ta ett betydligt större ansvar för migration och integration än vad som var fallet 2015.
Migrationen kommer att behöva öka. Av många skäl. Klimatförändringar, krig och politisk instabilitet kommer driva folk på flykt. Europa och Sverige behöver dessutom arbetskraften för att klara vår tillväxt och välfärd.
Och om detta ska fungera behöver integrationen bli bättre.
I dag skulle jag säga att en migration på 100 000 personer per år till Sverige sannolikt är för lite.
Anders Lindberg - 1 sept 2023
Jag vet inte exakt vad som felar i socialdemokratin men lösningen är det som många upprepat, att socialdemokrater måste våga vara socialdemokrater.
För lång tid nu har S anpassat sig till högern, kopierat deras politik, och nu måste de först ta ansvar för just det - att de bidragit till ökade klyftor och samhällsproblem när de kopierat högerpolitiken, och sedan hitta tillbaka till sina ursprungliga värderingar.
Självklart måste politiken anpassas till nutiden, men det måste bli slut på att hitta S-märkta kopior till högerns politik.
Basinkomstnär vi når VegaIbland handlar det nog om att man anpassat sig, men ibland även om att man faktiskt inte haft tillräcklig majoritet i riksdagen. Som de senaste åtta åren.
Om opinionsmätningar är någon vägledning så kan det finnas stöd i opinionen för en mer renodlad socialdemokratisk majoritet.
Det tror jag vore bra, men bygger självfallet på att S har ett riktigt reformprogram att gå till val på.
Anders Lindberg - 1 sept 2023
Tror inte ni är medvetna om vad ni släpper lös om ni försöker er på bussning.
Mina barn kommer inte bussas en meter till en sämre skola. Er havererade migrations/integrations politik ska inte mina barns utbildning lida för.
PappaEn sammanhållen skola är bättre än en som splittrar elever. Det pekar allt på.
Och man ska nog inte vara så rädd för att idéer möter motstånd även om de just nu ligger utanför åsiktskorridoren.
Anders Lindberg
***
Läs hela reportaget om flyktingkrisen och Åsa Eriksson från 2015: