Varken Lööf eller C behövs
Tidningen Nyliberalen är upprörd. De vill ha tillbaka ”rätt Annie” och har gjort ett elakt collage på baksidan av tidningen. De lyfter gamla uttalanden av Annie Lööf om Ayn Rands ”Och världen skälvde” som ”den absolut i särklass bästa bok” hon läst i kontrast till dagens försäkran att hon aldrig varit nyliberal.
Ayn Rands böcker är för nyliberaler vad evangelierna är för en pingstpastor, inklusive tungomålstalandet.
I går presenterade Annie Lööf resultatet av partistyrelsens behandling av idéprogrammet. Idéerna är borta men programmet är kvar. Och även om den nya versionen är tryfferad med klassiskt centerspråk ligger huvudinriktningen fast.
När det första utkastet till idéprogrammet presenterades talade Kerstin Lundgren, partiveteran och utrikespolitisk talesperson om att det skulle leda till ”social darwinism”, ett samhälle där bara de starkaste överlever. Den kritiken gäller i allt väsentligt fortfarande.
Annie Lööfs politiska projekt är att flytta Centerpartiet högerut och in i städerna. Resultatet hittills är att hon förlorat sina gamla väljare utan att vinna några nya.
Lööf valdes till partiordförande på grund av sin förmåga att entusiasmera medlemmarna, inte tack vare sina idéer, utan trots dem.
Kontroversen kring idéprogrammet sätter fingret på att varken Centerpartiet eller Annie Lööf har någon naturlig funktion i svensk politik längre.
Vad tycker de som ingen annan tycker? Vad vågar de som ingen annan vågar? Vad är poängen med Centerpartiet?
Svaret i dag verkar vara: inget alls.