Människojakten leder till Karin Boyes 30-tal
”Angivelserna har ökat oavbrutet under de sista tjugo åren. Jag har det från polischefen själv”, säger Edo Rissen, kontrollchef i Karin Boyes roman Kallocain.
Bokens huvudperson, kemisten Leo Kall, försöker invända att angiverierna ökat för att lojaliteten mot staten ökat. Men Rissen håller inte med, människor anger varandra på grund av rädsla.
”Ja, skräcken. Vi har gått mot allt strängare övervakning – och den har inte gjort oss säkrare, som vi hoppades, utan ängsligare”, säger Rissen.
Mellan 1932 och 1933 bodde Karin Boye i Berlin och fick där inspiration till Kallocain. Boken är en brutal uppgörelse med tidsandan i 30-talets Europa. Hon beskriver målande statens ökade anspråk på kontroll och övervakning av medborgarna, för deras eget bästa. Hon visar hur angiveriet och den obrottsliga lojaliteten med makten förgiftar människors sinnen.
Kallocain kom ut 1940, då verkligheten börjat överträffa dikten.
När polisen jagar människor med ”utländskt utseende” längs Stockholms gator har Karin Boye något viktigt att säga oss. För ett par år sedan ville Sverigedemokraterna tvinga sjukvården att polisanmäla papperslösa som söker vård.
– Det bör vara en plikt gentemot samhället, sa partiledaren Jimmie Åkesson.
Sverigedemokraternas inofficiella nyhetssajt, rasistiska Avpixlat, uppmanade förra året läsarna att ta lagen i egna händer och själva ange papperslösa. Samhällsklimatet i Karin Boyes Kallocain är inte långt borta.
Efter valet 2010 var de demokratiska partierna överens om att Sverigedemokraternas intåg i riksdagen inte skulle tillåtas påverka politiken. Men för ett par veckor sedan lånade migrationsminister Tobias Billström (M) Sverigedemokraternas retorik och politik när han pratade om ”flöden” och ”volymer” av flyktingar som skulle minska. Det tolkades, helt riktigt, av de flesta som att Sverige håller på att ge upp asylrätten och tanken att alla fall ska prövas individuellt.
Jakten på de papperslösa är en förlängning av samma retorik. Men vad gör angiveriet och de olagliga id-kontrollerna med oss som människor? Vad gör det med den femtedel av befolkningen som har rötter i andra länder att de inte längre kan lita på polisen?
Journalisten Federico Moreno skriver på sin blogg om Yamina Wallin, född i Botkyrka, som nu två gånger kontrollerats av polis.
– Du har inte köpt passet på gatan? frågade polisen när hon visade upp sitt pass.
Yamina är inte ensam. I januari kontrollerade polisen 716 personer varav 670 var fel, där var misstankarna helt ogrundade. Människor behandlas som skyldiga till motsatsen bevisats. Under februari har kontrollerna fortsatt.
Karin Boye dog 1941, hon slapp se hur hennes varningar besannandes, en efter en. Hur rädslan tog över och människors sinnen förgiftades.
Om hon levat, hade hon inte behövt åka till Berlin för inspiration.