Din integritet är inte viktig för politikerna
25 NOVEMBER 2013. Storebror
De åt rådjurssadel på Sagerska palatset. Till förrätt serverades lättrökt Landöröding med Kalixrom, citroncrème fraiche och grillad brioche. Efter maten blev det frusen passionsfruktmousse med färska bär.
President Barack Obamas mellanlandning i Stockholm på väg till G20-mötet i Moskva i höstas blev lyckad. Middagen, och det informella samtalet med de nordiska statsministrarna, beskrevs senare av Norges Jens Stoltenberg som ”inspirerande”.
Alla var glada, utom demonstranterna. De krävde i stället svar om USA:s massövervakning, men Obama var inte på humör.
Varför var de nordiska politikerna så ointresserade av att ta upp dessa frågor med USA:s president?
Svaret fick vi kanske i tisdags förra veckan. Då avslöjade den norska tidningen Dagbladet att USA, under 30 dagar, skulle ha övervakat 33 miljoner mobilsamtal i Norge.
Norges nya statsminister Erna Solberg dementerade. Några norska mobiltelefoner hade inte övervakats. I stället sades det handla om samtal som norsk underrättelsetjänst snappat upp i Afghanistan.
Få tror att hon talar sanning.
Den brittiske journalisten Glenn Greenwald, som var först med att avslöja avlyssningsskandalen med hjälp av dokument från NSA-avhopparen Edward Snowden, påpekar att den officiella norska versionen skiljer sig från vad som faktiskt står i dokumenten. Han kallar det också ”löjligt” att USA skulle vara beroende av norsk övervakning i Afghanistan.
Anklagelserna i Norge påminner om det som tidigare avslöjats från bland andra Tyskland, Indien och Brasilien. Vad som är sant återstår att se men det är nog bara en tidsfråga innan något liknande händer i Sverige.
Sedan den 11 september har myndigheterna, i all välmening och för vårt eget bästa, inskränkt vår frihet på en rad områden.
Vi reagerar knappt längre på nyheter om att någon läser vår e-post, övervakar våra telefonsamtal och lagrar vår sökhistorik på internet.
Och vi ställer sällan frågan, vad gör egentligen vetskapen om att vi ständigt är övervakade med oss som människor? Vad gör frånvaron av personlig integritet med vårt samhälle?
Sverige har en lång tradition av signalspaning för militära syften. När Försvarets radioanstalt, FRA, ska motivera sin verksamhet berättar de gärna om hur signalspaning bidrog till att hålla Sverige utanför andra världskriget. Genom att avlyssna både Sovjetunionen och Nazityskland hade den svenska regeringen förhandskunskap om hur kriget utvecklades och kunde på så sätt värna neutralitetspolitiken.
Men medan den militära underrättelsetjänsten syftar till att värna landets oberoende och säkerhet gentemot främmande makt handlar dagens övervakning i allt högre grad om något helt annat. Nämligen att avlyssna den egna befolkningen.
Historiskt har skillnaden mellan yttre och inre säkerhet varit väldigt skarp. Efter att militären sköt ihjäl demonstrerande arbetare i Ådalen 1931 kan man nästan tala om ett Ådalenkomplex, som innebär att militära resurser absolut inte får användas till civil säkerhet.
Därför blir det extra paradoxalt att en militär funktion som signalspaning får allt fler civila användningsområden för olika myndigheter.
När det förra året avslöjades att Telia gett vitryska KGB tekniska möjligheter att direkt avlyssna all trafik väckte det stort uppseende. Men förra veckan kunde Sveriges radio avslöja att svenska Säkerhetspolisen på motsvarande sätt är på väg att skaffa sig direktåtkomst till delar av Sveriges data- och telefontrafik.
Problemet med massinsamling av känsliga uppgifter är också att de förr eller senare kan missbrukas. Polisens olagliga registrering av romer visar på en väldigt farlig kultur inom delar av Myndighetssverige. Eftersom det med modern teknik är relativt enkelt att kartlägga saker som etnicitet, sexuell läggning eller religiösa och politiska åsikter väcker det även frågan om vad som mer registreras.
Under 2000-talet har denna utveckling accelererat, först med Thomas Bodström (S) och sedan under Beatrice Ask (M) som justitieministrar. Skyddet för den personliga integriteten har minskat väsentligt genom att FRA-lagen infördes 2008 och att utbytet med andra länders underrättelsetjänster ökat.
Men vill vi verkligen ha det så här?
Det finns få belägg för att massavlyssning verkligen gör oss så mycket säkrare att det är värt priset. Snarare är det vanligt polisarbete som de senaste åren lett till att terrorattacker förhindrats.
Nästa år är det val. Det gör partierna mer mottagliga än vanligt för synpunkter utifrån. Om tillräckligt många, tillräckligt högljutt säger stopp kommer det att få avtryck i politiken.
Ett första steg är att återuppta arbetet med att riva upp FRA-lagen. Sverige skulle kunna bli det första land som vänder vågen mot ökad övervakning och minskad personlig integritet.
Det är faktiskt ingen naturlag att andra ska få läsa din eller min e-post.