Försvarspolitik är inget dagis

Anders Lindberg

Politisk chefredaktör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2013-02-13 | Publicerad 2013-02-12

helskärm

Det har nu gått knappt en och en halv månad sedan överbefälhavare Sverker Göranson i Svenska Dagbladet summerade den svenska försvarsför­mågan till en vecka.

För de insatta kommer detta knappast som en överraskning, även om den exakta siffran får många att höja ögonbrynen.

Men för svenska folket kom det som en chock. En vecka? Är det vad vi får för över 40 miljarder per år i försvarsanslag?

Hävdade motsatsen

Sedan dess har debatten ­rasat. Inte utan komiska ­poänger. Som när den mode­rate ­riksdagsledamoten Fredrik Schulte gick ut och för­svarade Fredrik Reinfeldts försvarspolitik med att Sverige minsann visst har ett väldigt starkt försvar. Bland annat hävdade han att flygvapnet består av 569 stridsflygplan (korrekt är cirka 100) och marinen av 13 korvetter och 12 ubåtar (korrekt är en färdig modern Visbykorvett, fyra under produktion och fem ubåtar). Om fler moderata riksdags­ledamöter har samma kunskapsnivå blir ­politiken genast mer begrip­lig.

Missiler på Gotland

I går tillsatte Folkpartiet en försvarspolitisk arbetsgrupp för att följa försvarsberedningens arbete. Men redan nu har ­vice statsminister Jan Björklund analysen helt klar. Han vill höja försvarsanslagen ­dramatiskt samt sätta Patriotmissiler och marktrupp på Gotland. Även övriga borgerliga småpartier far omkring åt olika håll i försvarsfrågan. Splittringen är fullständig.

Problemet är att delar av ­detta är viktigt. Försvarsanslagen måste diskuteras utifrån osäkerheten i vårt närområde och Rysslands upprustning. Luftvärn med lång räckvidd på Gotland bör också diskuteras.

Men den försvarspolitik ­vice statsministern går i opposition mot är ju hans egen. Det är han som suttit i den regering som sänkt försvarsförmågan, skjutit viktiga materielprojekt på framtiden och avvecklat värnpliktsförsvaret utan att ha utrett alternativet.

Om han nu tycker så illa om den förda politiken, varför är han med och genomför den?

Kan inte ha olika syn

Försvarspolitiken är inget ­dagis, vilket vice statsministern borde inse. Att vara oense i en regering om värnskatt ­eller vårdnadsbidrag är inget större problem. Men försvarspolitiken lämpar sig dåligt för populistiska utspel och pajaskonster. Statsministern och vice statsministern kan i längden inte ha helt olika syn på säkerhets­politiken. Det undergräver tro­värdigheten gentemot andra länder.

Försvarsdebatten skulle ­vinna på om Jan Björklund tänkte lite mer på landets bästa och lite mindre på röstmaximering.