Reinfeldt lever i en fantasivärld

Inget tyder på att statsministern kommer att ta några konsekvenser av sitt historiska nederlag i går.

Det är så här ”regeringsmaktens förfall” ser ut i praktiken.

Under regeringsförhandlingarna efter valet 2002 brukade Göran Persson spänna ögonen i den socialdemokratiska riksdagsgruppen och med myndig röst säga: ”Det är bättre att regeringen faller än att regeringsmakten förfaller”.

Citatet är en hemsnickrad version av de avskedsord Rickard Sandler, tidigare socialdemokratisk statsminister, lär ha yttrat vid regeringskrisen 1926.

Det Göran Persson menade var att regeringsmakten måste hanteras med varsamhet, en minoritetsregering får följa de spelregler som finns. Antingen har de en majoritet, eller så har de inte det och då får regeringen avgå. Man kan inte hålla på och trixa för att få igenom politiken, då förfaller regeringsmakten, vilket alla förlorar på.

Tar inte konsekvenserna

2002 handlade det om att Miljöpartiet krävde statsrådsposter. Göran Persson satte hårt mot hårt.

Att minoritetsregeringar samarbetar i riksdagen för sin politik har varit normaltillståndet i Sverige. Vi har bara haft stabila majoritetsregeringar vid några få tillfällen i modern tid, som 1968 och 2006. Annars har det vanliga varit att en regering är lyhörd och hittar lösningar i riksdagens utskott, ofta över blockgränsen.

Förutom Fredrik Reinfeldt. Han verkar leva i en fantasivärld där han leder en majoritetsregering, fast han faktiskt inte gör det. Orsaken till att han lyckats hittills är att Sverigedemokraterna normalt röstar med honom.

Det som hände i riksdagen i går är historiskt på flera sätt. Att en regering saknar majoritet för sin ekonomiska politik borde normalt sett leda till att den avgår, men Fredrik Reinfeldt har knappt deltagit i diskussionen. Inget tyder på att han kommer att ta några konsekvenser av ett nederlag.

Bränt förtroendekapital

I stället har allt ljus hamnat på den moderate talmannen Per Westerberg. I går stoppade han riksdagen från att rösta om höjningen av den så kallade ”brytpunkten” för statlig skatt. I sak handlar det om en riktad skattesänkning till de som tjänar mer än drygt 36 000 kronor i månaden.

Att talmannen lägger sig i är unikt, normalt står hen över det partipolitiska spelet. Det förtroendekapital Per Westerberg brände i går kommer han inte att få tillbaka.

Men i grunden handlar detta om Fredrik Reinfeldts ledarskap, eller snarare hans brist på parlamentarisk strategi.

Talmannens ingripande köper bara Moderaterna en vecka. Ett nytt beslut, efter behandling i konstitutionsutskottet, kommer troligen fattas nästa torsdag.

Det är så här ”regeringsmaktens förfall” ser ut i praktiken.

Följ ämnen i artikeln