Fästning Europa kan inte vara EU:s framtid
Människor kommer att dö trots migrationspakten
Den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson kallar det en historisk framgång. Efter två dygns intensiva förhandlingar mellan EU-ländernas regeringar, EU-kommissionen och EU-parlamentet finns nu en uppgörelse om en europeisk migrationspolitik.
Också parlamentet företräddes av en svensk, moderaten Tomas Tobé.
– Det här innebär att vi äntligen kommer att få ordning och reda i migrationspolitiken i Europa, säger Ylva Johansson.
Det går att förstå hennes entusiasm. Migrationspakten fanns överst på på hennes arbetsbeskrivning redan när hon tillträdde 2019. Då beskrevs det som ett omöjligt uppdrag.
Svenskt önskemål
Ett gemensamt europeiskt ansvar för migrationen stod dessutom långt upp på den svenska regeringens önskelista redan när Johansson var minister här hemma. Regimer som den ungerska och den polska har blankt vägrat att överhuvudtaget bidra till att ge människor skydd. Och med tiden har attityden mot flyktingar hårdnat på fler håll.
Aftonbladets ledarsida har i höst berättat om italienska Ventimiglia. Här sitter människor fast, inne i unionen men utanför alla system.
Behovet kommer att öka
Det är en bild av en ordning som inte fungerar. EU behöver en gemensam migrationspolitik, och behovet kommer bara att öka. Inget tyder på att antalet militära konflikter minskar och allt fler kommer att tvingas fly undan klimatkatastrofer.
Att Ylva Johansson och Tomas Tobé alls lyckats få igenom en uppgörelse i unionen är en politisk bedrift. Dessvärre är enighetens pris högt. Alldeles för högt. Det är svårt att inte tänka ”Fästning Europa”.
Flyktingar ska mötas av asylcenter vid unionens yttre gräns. I klartext betyder det att lägren hamnar i samma länder som nu tar det största ansvaret. Där är det meningen att flyktingarnas skäl ska snabbutredas.
Hur det ska göras rättssäkert och utan godtycke är svårt att se. Kommer du från ett land där chansen att få asyl är liten får du stanna vid gränsen i väntan på avvisning.
Gemensamt ansvar
EU-länderna ska fördela ansvaret för de som passerar nålsögat vid gränsen. Men det betyder inte att alla kommer att ta emot flyktingar. Istället ska länder kunna bidra på andra sätt, med pengar, gränsvakter eller utvisningar till exempel.
Även om kraven ökar något kommer EU-länderna att kunna fortsätt att spela Svarte Petter med asylrätten.
Dessutom måste vi fråga oss om dagens uppgörelse verkligen kommer att lösa några problem. Kommer färre att dö på Medelhavet där 17 000 migranter drunknat sedan 2014? Kommer dagens 355 000 flyktingar till Europa årligen att bli färre på grund av migrationspakten?
Svaret är nog nej på alla dessa frågor.
Uppgörelsen i Bryssel må vara historisk, men migrationspolitiken och asylrätten kommer att fortsätta att vara en stridsfråga i unionen. Och människor kommer att fortsätta dö i sina försök att nå trygghet.