Drömmen om fred i spillror
I en dag levde hoppet. Efter helgens toppmöte mellan representanter för den palestinska myndigheten och Israels regering såg det ut som en lång och mödosam väg till fred öppnades. I alla fall kanske, och i alla fall om extremisterna på båda sidor kunde hållas under kontroll.
Sedan föll allt samman.
Det israeliska flygvapnets attack mot Hamasledaren Salah Shehade har för överblickbar tid inneburit att vägen till fred är stängd. Den israeliska regeringen har än en gång visat sitt förakt för folkrätten. Israels recept för trygghet heter fortfarande våld.
Fundamentalisterna på den palestinska sidan har fått ännu ett argument för att med alla medel sabotera alla förhandlingslösningar. Hamas, som innan attacken övervägde en villkorad vapenvila, kommer att hämnas.
Minst 15 döda, flera civila. Bland dem åtta barn. En fredsprocess i spillror och ett hån mot alla diplomatiska ansträngningar. Dessutom en uppflammande militans bland de nedtryckta palestinierna.
Då väljer Israels premiärminister Ariel Sharon, som enligt israeliska medier beordrat attacken, att gratulera militären för att de lyckats döda Hamasledaren. Han beskrev den utomrättsliga avrättningen som en av de mest framgångsrika operationer som har genomförts, de civila offren till trots.
Under den nuvarande regeringen har Israel helt enkelt ingen ambition att förhandla fram en fred. Att religiösa fundamentalister bland palestinierna inte är intresserade av en förhandlingslösning är självklart.
Istället tycks Sharon övertygad om att han med USA:s stöd och attackhelikoptrarnas eldstyrka ska få det palestinska folket på knä. För att åstadkomma vad, kan man fråga sig?
Nu kritiseras den vägen också i Israel. Redan innan nattens attack begärde den biträdande försvarsministern Dalia Rabin-Pelossof att få lämna regeringen, enligt den israeliska tidningen Haaretz. Hon gör det i protest mot att arbetarpartiet stannar i en regering som ”saknar politisk horisont” i förhandlingarna och därför att hon inte kan stanna i en regering som givit upp hennes fars verk.
Kritiken kommer knappast att påverka den israeliska opinionen eller arbetarpartiet. Samlingsregeringen består, upptrappade krigshandlingar, internationell isolering och en ekonomi i kaos till trots.
Inte heller kommer det palestinska kravet på en internationell rättegång om gårdagsmorgonens massaker att påverka händelserna. Den nystartade internationella brottmålsdomstolen startade sin verksamhet för tre veckor sedan. Dess verksamhet ifrågasätts kraftfullt i USA, trots att övriga länder gjort stora eftergifter och Israel är ett av flera länder som inte accepterat det avtal som domstolen grundar sig på.
Sharon kommer inte att åtalas, den här gången heller. Och drömmen om trygghet och en rättvis fred kommer än en gång på skam. Det är märkligt, och samtidigt hoppfullt, att det fortfarande finns någon som orkar hålla den drömmen vid liv.