Fötterna ruttnar i krigets Ukraina
Svenske sjukvårdaren Niels: "Varför gör världen inte mer?"
I fyra timmar under fredagsmorgongen har flyglarm ljudit över hela Ukraina. Regionerna Zaporizjzja och Charkiv ska ha utsatts för massiva ryska robotangrepp.
Att Ryssland skulle trappa upp offensiven till årsdagen den 24 februari har Ukraina varnat för länge.
President Volodymyr Zelenskyjs budskap under sitt besök i Storbritannien och Bryssel i veckan har varit tydligt. Ni måste ge mer vapen, mer stöd om vi ska klara att stå emot och vinna över Ryssland.
Striden om framför allt de östra delarna av Ukraina sker i blod, lera och tårar.
Det berättar den svenske sjukvårdaren Niels Erixon för Studio Ett i Sveriges Radio.
Smärtsamt vittnesmål
Strax före jul befann sig han sig i en improviserad bunker på en leråker i ukrainska Bachmut. Då "bröt helvetet lös". Hans vittnesmål om hur det är vid en av krigets frontlinjer är smärtsamt att lyssna till.
Han berättar hur en massa av ryska soldater kom emot bunkern. Samtidigt som det regnade artilleri över dem försökte de evakuera i en lastbil. Niels Erixon tvingades vårda en skadad soldat som låg ovanpå två avlidna soldater. Mannarna "flög som vantar" i lastbilen under flykten.
Niels Erixons knän och fotleder hoppade ur led. Men värst tog ryggen stryk. Till skillnad från sin bäste vän på plats överlevde han, men en blödning i ryggmärgen har gjort att han i dag sitter i rullstol.
Fötter ruttnar i leran
När SR intervjuar honom är han hemma i sitt radhus utanför Örebro.
Han beskriver erfarenheterna från östra Ukraina som en mardröm. Ett slagfält som bara kan jämföras med första världskriget eller belägringen av Stalingrad. Allt är kall, blöt lervälling under ständig beskjutning.
Under hösten och vintern har de fått in soldater med "trench foot". Det innebär att huden och musklerna ruttnar när fötter och ben varit kalla och blöta för långt tid.
Men värst av allt är de ryska krigsbrotten, menar han. Soldater söker vård för tortyrskador, döda kroppar har skändats och stympats. Antalet skadade är enorma, med alltifrån bortsprängda kroppsdelar till sår stora som fotbollar, förklarar Niels Erixon.
Förbannad på omvärlden
På bara en månad förlorade han tio vänner.
– Man är förbannad på resten av världen för att de inte gör mer för Ukraina. Den känslan känner jag starkast, säger Niels Erixon.
Ändå vill han så snart som möjligt ned till Ukraina igen. Utbilda vårdpersonal är möjligt även i rullstol.
Europas makthavare borde ställa sig frågan: Gör vi verkligen allt vi kan för att få slut på krigets vidrigheter?