Hotet om kärnvapen visar Putins svaghet

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Han är inte så galen som han vill få oss att tro

"Jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar."

Så sa nog aldrig Albert Einstein.

Uttalandet har trots det i olika former tillskrivits honom sedan 1940-talet. Men han skulle ha haft en poäng.

Kärnvapen är de mest avskyvärda vapen människan uppfunnit och de har hittills använts två gånger, över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945.

Hur många som dog direkt vet vi ännu idag inte, men det handlar sannolikt om hundratusentals, huvudsakligen civila.

I FN-skrapan i New York finns ett rörande minnesmärke i form av en staty föreställande Sankta Agnes, ett katolskt helgon från 200-talet som beskyddar bland annat barn, jungfrur och förlovade par.

Statyn stod ursprungligen i den romersk-katolska katedralen Urakami Tenshudo i Nagasaki. När bomben detonerade en halv kilometer bort var kraften så stor att stenen delvis smälte.

I samma FN-skrapa höll Rysslands ambassadör i förrgår ett fullständigt lögnaktigt tal om att Putins invasion av Ukraina egentligen är Ukrainas eget fel. Från Moskva höjde sedan Vladimir Putin beredskapen för landets strategiska kärnvapenstyrkor.

Mycket kan man säga om Kremls spindoktorer, men särskilt subtila är de inte.

Så hur rädda bör vi vara?

Svaret är nog: det beror på.

Att Ryssland hotar med kärnvapen är inte ett tecken på styrka utan på att kriget inte riktigt går som Putin hade tänkt sig.

Just nu tyder det mesta på att Ryssland både underskattat Ukrainas väpnade styrkor och dess president Volodymyr Zelenskyj. Trots en stor militär övermakt ser den ryska offensiven ut att gå långsamt.

Än så länge finns ingen anledning att fira. Ryssland har stora reserver att sätta in och på det hela taget en betydligt större krigsmakt än Ukraina. Men man kan inte låta bli att imponeras av motståndsviljan och på sista raden går krig i stort sätt aldrig som man har tänkt sig.

Det är nog i första hand detta som avspeglar sig i Vladimir Putins nya hot.
Och i takt med att den ryska krigsmaskinen ser ut att köra fast i Ukrainas lera måste frågan ställas om hur Vladimir Putins plan egentligen ser ut på lite längre sikt.

Ryssland har 145 miljoner invånare och Ukraina 45 miljoner, men hur långt räcker övermakten?

Geografiskt är Ukraina ett enormt stort land och att ockupera 45 miljoner människor som vägrar samarbeta är nog omöjligt, särskilt som Ukraina kommer att få hjälp utifrån.

Om kärnvapenhoten syftar till att avskräcka västväldens stöd och sanktioner är de sannolikt redan överspelade. Varken EU, Storbritannien eller USA kommer att backa. Och ett kärnvapenkrig mot väst är knappast sannolikt.

Däremot finns naturligtvis en risk att Vladimir Putin, om anfallet på Ukraina helt kör fast, kommer att överväga att använda taktiska kärnvapen.

Det skulle i så fall bli första gången sedan 1945 som kärnvapen används och bryta en helt fundamental princip som gällt sedan dess. Det skulle i ett slag förändra den strategiska kalkylen för nästan alla andra länder på jorden, och sannolikt trigga en ny global kärnvapenkapplöpning med potentiellt förödande konsekvenser även för Ryssland. Inte minst ekonomiskt.

Ingen sovjetisk eller rysk ledare har gått så långt och även om det inte helt kan uteslutas är det knappast sannolikt.

I media får man ibland intryck av att Vladimir Putin är galen. Jag tror kallt vi kan räkna med att detta är fel, däremot vinner naturligtvis Ryssland på om dess ledare framstår som oberäknelig och livsfarlig. Så precis som allt annat är denna bild av Putin noga kalkylerad.

Så vi bör vara vaksamma på de senaste utspelen från Moskva.

Men inte rädda.