Gerillan går på cirkus

Mario Grut har sett "Skjut då, Varuhus!" på Teater Tribunalen

Om ostron och ostrons bruk har Gunnar Fredriksson en klok iakttagelse i sin Det politiska språket. "Om jag säger att jag gillar ostron, och någon annan säger att han ogillar ostron, är allt klart mellan oss [...] argument är slöseri med tiden." Vid beställning på lokal får förslagsvis nåt annat efterfrågas. Om man vill äta sjöfrukter samman.

Så resonerar de kompromissvilliga. De som Tribunalen inte brukar måna om att stryka medhårs.

Så sker heller inte denna gång. Kvällens pjäs är som dialog och relationsspel något av det egensinnigaste teatern satt upp.

Nån linjär text är det inte fråga om. Heller inte personager i rörelse genom teatrala mönster från preludium till final. Här är allt styckade skeenden i uppbruten tid och på ett språk inte gjort för berättande. Snarare exklamationer.

Pjästexten består ofta av bara ett ord per rad - Lugn / Äckel / Kärlek / Procedur / Byråkrat / Samhällsanda - utan skönjbart samband mellan delarna. Som i konkret poesi.

Men ordmassorna röjer mönster. Bilder av unga som i en rå nykapitalistisk värld ger sig på makten. Eller makterna. Eller rättare makternas språk.

Kommunikationsgerillan har till mål att "störa de skenbart naturliga sociala relationerna [och] skapa ögonblick av förvirring som talar om att allt kunde vara annorlunda."

Tunt kanske som politiskt program. Men miraklet är att det på scen lever så överdådigt. Och så lätt låter sina schabloner Riv (Azarian), Frät ( Drakenberg), Klar (Aliaga), Kling (Joyce) och Knack (Grytt) knytas till en regi (Nörbeck) med rötterna i Brechts Volksbühne och estradkonstens grälla cirkus- och kabarétraditioner.

Mot en effektivt modernistisk fond (Landgraf) ställer spelet de högljudda frågor (ibland så högljutt att det är svårt att höra replikerna) som byter ut den traditionella revolutionens "Vad kan göras?" mot ett mer anarkistiskt "Vad kan förstöras?" Och ständigt under fullt estradöriskt ös.

Ett besked så gott som något på hur väl ostron och musslor till slut ändå låter sig samsas.

Teater

Mario Grut