VISST FUNKAR DET!
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-20
Teater Pero fortsätter att mima och låtsasleka fram kända bilderböcker. Efter Mössens brandkår och Gittan och älgbrorsorna är det nu dags för Stina och Carin Wirséns rimmade barnkammarinteriör Rut & Knut leker doktor, om de två Polarn-o-pyret-randiga (jo, klädmärket avtackas i programbladet) syskonen som turas om att vara patient och doktor.
Högst sju minuter text blir 40 minuter föreställning, tänkt för barn mellan tre och fem år. Man tar om, tar om igen, sätter musik till och sjunger, mimar och dansar, och sedan tar man om allting från början igen, i en hysterisk snabbspolning.
Det fungerar utmärkt. Doktor Knut ( Per Wernolf) gör ett genialt beat av sjukvårdens desinficerande treenighet, kranen, tvålflaskan och pappershanddukshållaren. Psch! Sprutt! Sprutt! Woom! Doktor Rut ( Kari Hamfors Wernolf) rör ihop sju sorters socker och jagar patienten Knut med blandningen. ”Mixturen Knutte!”, gnäller hon med en röst som påminner om en gnisslande ballong.
Man skrattar ofta, och trots den statiska berättelsen (nu är jag doktor, nu är du sjuk) och enkla scenbilden (här finns nästan ingen dekor och rekvisitan mimas) blir det aldrig enahanda. Inslag som ”sprattelfeber” eller lomhörda damer med rollator är väl förstås geléhallon för en teater med mimiska ambitioner som Pero.
Synd bara att de klantar till det mitt i, i utvikningen om de två bacillerna som Knut sköljer ut ur Ruts öra. Dessa mikrober gestaltas som gladlynta och korkade kineser enligt den skolgårdsrasistiska modellen tjing-tjong-kinaman. Det är dumt och lågt, och man hoppas att Teater Pero redan gjort något åt saken.
